Någon som minns de överdådiga smörgåsbord som förgyllde tillvaron långtråkiga söndagseftermiddagar på 1970-talet?
Smörgåsbord är något jag förknippar med Vadstena och landsbygden söder ut där min hustru Ing-Marie är uppvuxen på 1960-talet. En fullkomlig orgie i mat och dryck där man lätt indisponerad vacklade ut till bilen efter två, tre timmar.
Ett smörgåsbord på Gyllenhammars i Borghamn eller Väfvergården innehöll följande:
Sill, potatis, kokta ägg, räkor i isad skål, prinskorv, Janssons frestelse, köttbullar, gravad lax, inkokt Vätternröding, omelett, legymsallad, dessertostar, bröd, rostbiff, vol-au-vent med stuvning, krustader, kokt skinka, rökt korv, rödbetssallad, kräftströmming, aladåb, ål, leverpastej, rökt sik och paté. Gärna nersköljt med ett par Skåne eller Bäska droppar.
Allt som ett svenskt hushåll kan erbjuda utom blodpudding. (När jag skriver detta tänker jag på kamrer Karl-Ludvig Sundelin i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes, när han räknar upp alla godsaker som hör till ett svenskt smörgåsbord Det är poesi på västgötska.)
Framåt fyra avrundades tillställningen med kaffe och tårta. Mäktigt.
Familjen Jarl var flitiga gäster på Väfvergården och vi åt smörgåsbord en gång i månaden” berättar Ing-Marie som är uppvuxen på Skedet ett par kilometer norrut längs 50-lappen. Inte var det särskilt dyrt och vi barn åt för halva priset.
Väfvergården drevs av källarmästare Kjell Berglund och det var på Väfvergården vi åt bröllopsmiddag en regnig lördag i juli 1975.
Av en slump stötte jag på Kjell i Björsäter för tio år sedan i samband med att jag skrev om hans 70-årsdag. Han mindes åren på Väfvergården med värme.
”Det gick utmärkt de första åren och vi var något av en institution i bygden. Familjehögtider, fotbollsavslutningar och andra sammankomster firades hos oss eller på Gyllenhammars”, berättade Kjell.
Men sällskapslivet förändrades med tiden och folk började arrangera knytkalas i bygdegårdar och församlingshem och beställningarna minskade drastiskt. Kjell sålde och tog över en av Saabs större personalrestauranger i Linköping. Man kan utan överdrift säga att knytkalasen slog undan benen för värdshus på landet.
Finns en möjlighet till comeback för ett äkta smörgåsbord idag? Tror inte det. Tempot är mycket högre idag och ingen har ro nog att tillbringa tre timmar på ett värdshus. På en timme ska det vara klart och in i bilen till nästa begivenhet.
Lite tråkigt är det dock. Det låg förväntan i luften när stora och små möttes på parkeringsplatsen och sakta drog sig mot SMÖRGÅSBORDET.
Institutionen fick en egen låt på 1920-talet. Eric Gustafson sjöng Kom, kom, kom till smörgåsbordet på Ernst Rolfs revy på Cirkus 1929.
Kommentarer
Skicka en kommentar