Asklings Bil har invigt sin nya anläggning på Bråstorp. En imponerande stor hall som visar att Toyotas återförsäljare tagit upp kampen med stans biljättar, Wahlstedts och Skobes. Mycket glas och betong. Innanför dessa väggar petar ingen näsan ostört. Massor av nya och begagnade bilar, fler än vad som är nyttigt för en fattig pensionär. Och gott om besökare. Knappt någon ledig plats på parkeringen.
Asklings var inte blyga i lanseringen av den nya hallen. Åtskilliga små annonser i Corren och MVT hela veckan krönt av hela förstasidan idag. Syns man inte, finns man inte. Ingenting överträffar tidningsannonser i effektivitet säger en som tillbringat 33 år av sina yrkesverksamma år på dagstidningar.
Det officiella Sverige hade för 50 år sedan en annorlunda inställning till bilismen än idag. Invigningen av en bilhall var ett socialt event som krävde minst en landshövding eller kommunalråd som klippare. Jag minns en invigning på Agneshögsområdet - Wahlstedts eller Skobes - med ett stort antal åskådare. Amazonerna kromade sig i solskenet och intet öga var torrt.
”… ingen petar näsan ostört”
Askling kunde inte bjuda på någon landshövding men en kändiskock (Leif Mannerström) som signerade böcker och någon som hette Therese från Julänglar. Deras anknytning till bilindustrin är okänd men låt oss inte märka ord en sådan här bemärkelsedag
Egentligen är det livsfarligt för en pangsjo att besöka den här sortens tillställningar. Man åker därifrån med huvudet fyllt av kalkyler, avbetalningsplaner, räntevillkor och inbytespris för att köpa en ny bil eller åtminstone en nyare begagnad. Jag tror det är lukten av nya däck som gör en mer kollrig i huvudet än vanligt.
Med huvudet fullt av motstridiga tankar vänder vi hemåt i riskokaren mot Mjölby. Fredagswhiskyn väntar.
Kommentarer
Skicka en kommentar