Fortsätt till huvudinnehåll

Inga renhorn på väggen

Under mina år som försäljare på Luxor på 1970-talet blev det många mil bakom ratten. Distrikt 5 var stort, från Örebro i söder till Sundsvall och Sveg i norr. Hela Dalarna och Hälsingland och dess krogliv låg för mina fötter för radiohandlarna förväntade sig två vita och en brun till maten. En av de intressantare vägarna var den från Orsa rakt norrut till Sveg. Idag heter den E 45 men jag minns inte vad den kallades då. 15 mil av obruten barrskog och glest mellan byarna. Ett snöpinat helvete på vintern men gudomligt vackert på sommaren med en sikt på flera mil ovanför de skogklädda åsarna. Trafiken var gles och varannan mötande bil var tyskregistrerad och hade stora renhorn på taket. Först såg man renhornen, sen såg man vindrutan och till sist själva karossen. Undrar var renhornen slutligen hamnade? I sovrummet, köket eller vardagsrummet ovanför teveapparaten? Bayern München i cupmatch övervakad av svenska renhorn liksom.
Någonstans i närheten av Tandsjöborg stod hon, den liftande tjejen. Jag bromsade in för hon såg frusen ut. Vart ska du? Sveg. Ja, hoppa in dit ska jag också. Idag är liftande försvunnet från vägarna men på 70-talet fortfarande ganska vanligt. Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att fråga ut henne. Hon berättade att hon var trött på Norrland, det hände inget, men på lördag var det FF i Fågelsjö, och dit skulle hon med en kompis. Framtidsutsikter? Hon hoppades komma in på sjuksköterskeutbildning och ett jobb söderöver. Var? Norrköping verkade ligga tillräckligt långt söder ut och där bodde en kusin. Men hon hade aldrig varit i Norrköping, hon hade inte varit längre söderut än Uppsala. Men iväg skulle hon för Norrland var botten. Evig granskog, bottenfrusna sjöar och gäddfiske. Hon lät som motsatsen till en turistkonsulent i Härjedalen. Det smått absurda i situationen slog mig. Trots den lilla åldersskillnaden på sju, åtta år satt jag kostymklädd bakom ratten på en stor Volvo Kombi (provryttarbil) och lät som en ärrad medelålders man som sett hela världen. (Sveg, Mora, Orsa, Örebro, Sundsvall, Stöde, Söderhamn, Ljusdal, Hudiksvall, Norrköping, Linköping och Motala.) Vi närmade oss resans slut och vid den stora Essomacken vid Svegs södra infart hoppade hon av för att möta en kompis. De skulle shoppa kläder och jag fortsatte min väg mot Sjöströms Radio & TV & Cykel & Kyl & Frys (den affären sålde allt). Konstaterade krasst att min tillfälliga passagerare inte var någon hembygdsromantiker. Hon hade inga renhorn på väggen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer