Fortsätt till huvudinnehåll

Inga renhorn på väggen

Under mina år som försäljare på Luxor på 1970-talet blev det många mil bakom ratten. Distrikt 5 var stort, från Örebro i söder till Sundsvall och Sveg i norr. Hela Dalarna och Hälsingland och dess krogliv låg för mina fötter för radiohandlarna förväntade sig två vita och en brun till maten. En av de intressantare vägarna var den från Orsa rakt norrut till Sveg. Idag heter den E 45 men jag minns inte vad den kallades då. 15 mil av obruten barrskog och glest mellan byarna. Ett snöpinat helvete på vintern men gudomligt vackert på sommaren med en sikt på flera mil ovanför de skogklädda åsarna. Trafiken var gles och varannan mötande bil var tyskregistrerad och hade stora renhorn på taket. Först såg man renhornen, sen såg man vindrutan och till sist själva karossen. Undrar var renhornen slutligen hamnade? I sovrummet, köket eller vardagsrummet ovanför teveapparaten? Bayern München i cupmatch övervakad av svenska renhorn liksom.
Någonstans i närheten av Tandsjöborg stod hon, den liftande tjejen. Jag bromsade in för hon såg frusen ut. Vart ska du? Sveg. Ja, hoppa in dit ska jag också. Idag är liftande försvunnet från vägarna men på 70-talet fortfarande ganska vanligt. Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att fråga ut henne. Hon berättade att hon var trött på Norrland, det hände inget, men på lördag var det FF i Fågelsjö, och dit skulle hon med en kompis. Framtidsutsikter? Hon hoppades komma in på sjuksköterskeutbildning och ett jobb söderöver. Var? Norrköping verkade ligga tillräckligt långt söder ut och där bodde en kusin. Men hon hade aldrig varit i Norrköping, hon hade inte varit längre söderut än Uppsala. Men iväg skulle hon för Norrland var botten. Evig granskog, bottenfrusna sjöar och gäddfiske. Hon lät som motsatsen till en turistkonsulent i Härjedalen. Det smått absurda i situationen slog mig. Trots den lilla åldersskillnaden på sju, åtta år satt jag kostymklädd bakom ratten på en stor Volvo Kombi (provryttarbil) och lät som en ärrad medelålders man som sett hela världen. (Sveg, Mora, Orsa, Örebro, Sundsvall, Stöde, Söderhamn, Ljusdal, Hudiksvall, Norrköping, Linköping och Motala.) Vi närmade oss resans slut och vid den stora Essomacken vid Svegs södra infart hoppade hon av för att möta en kompis. De skulle shoppa kläder och jag fortsatte min väg mot Sjöströms Radio & TV & Cykel & Kyl & Frys (den affären sålde allt). Konstaterade krasst att min tillfälliga passagerare inte var någon hembygdsromantiker. Hon hade inga renhorn på väggen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...
Skicka en kommentar
Läs mer