Fortsätt till huvudinnehåll

Boxholms skott i foten


Kommunala protokoll är sällan någon kul läsning men det finns undantag. Miljönämndens sammanträde 26 mars berättar hur Boxholms kommun sköt  sig i foten. Inte en gång utan två.

Lagen säger att den som startar eller köper en livsmedelsanläggning (butik eller matservering) ska anmäla detta till Miljönämnden. Annars utgår en sanktionsavgift som baseras på föregående års omsättning. Avgiften tillfaller staten (Kommerskollegium.)

Boxholms kommun står inför skranket efter att arbetsmarknadsenheten Komhall på Timmerö startat vid årsskiftet utan att göra anmälan och döms att betala sanktionsavgift. Samma gäller för garantiförskolan Vitsippan på Parken 1. I det senare fallet kom anmälan två dagar försent.

Miljönämnden är gemensam för Mjölby och Boxholms kommuner och ledamöterna från Boxholm har alltså varit med och bötfällt den egna kommunstyrelsen.

Men Boxholms kommunstyrelse räddas av gong-gongen. Miljönämnden skriver också så här i beslutet: ”Mjölby kommun har, med anledning av coronaviruset, tagit fram ett stödpaket för näringslivet, skjuter härmed upp beslutet om att Boxholms kommun, kommunstyrelsen 21200-0407, med livsmedelsverksamhet på fastigheten Parken 1 ska betala sanktionsavgift tillsvidare”.

Alltså: Boxholms kommun har gjort fel, bötfälls men slipper betala tillsvidare på grund av det beslutade stödpaketet som i sin tur beror på coronapandemin. Sanktionsavgiften är 2 x 40 000 kr.

För en oinvigd kan det tyckas märkligt att en kommunal nämnd bötfäller den egna ”chefen” men miljönämnden är ingen vanlig nämnd utan en myndighet och lagen måste följas. Men en liten kommun som Boxholm har kanske bättre användning för 80 000 kr.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.