Fortsätt till huvudinnehåll

Kors vad det vimlar av segel ida

 


Kors vad det vimlar av segel i da'
Är det kappsegling? Nej det är lörda'.

Hösten har kommit till Vadstena. En och annan turist hukar i blåsten och närmar sig slottet eller leksaksmuséet. Men längst ute på lilla hamnarmen är det full aktivitet. Ett tiotal män står på bryggan med reglage i händerna och följer båtarnas framfart under stor koncentration. Det handlar om de lokala seglarna i Dragon Force 65 – en snabbt växande sport för 40-talister som aldrig fick det där elektriska tåget som barn.

Min ciceron är Peter Axell, en idrottsprofil i Vadstena (handboll och golf).

-         Båtarna är 65 cm långa och styrs elektroniskt. Kostnaden är cirka 3000 kr inklusive fyra uppsättningar segel. Ju hårdare blåst, desto mindre segelyta.

-         Finns det risk att båten seglar omkull vid hård blåst?

-         Nej, men fören kan tryckas ner under vattenytan när man länsar.

Manskapet gör sig redo för tävling och väjningsregler gås igenom. Seglarna kommer överens hur man rör sig på bryggan för att inte störa varandra. De fåtaliga åskådarna kliver diskret åt sidan.

Startern räknar ner. En minut till start, 50 sek, 40 sek, 30 sekunder o s v. Den som bryter startlinjen för tidigt får vända om och det är precis vad som händer nr 557. Första benet går på kryss men efter vändning vid den gula bojen länsar båtarna undan med god fart. De mer rutinerade seglarna håller undan för nybörjarna. Den vassa vinden från Nässjahållet är för tillfället bortglömd.

DF 65 finns också i Linköping och Motala. Tegelviken är platsen för gänget i Motala och de träffas och tränar varje vardagseftermiddag. DF 65 har en egen Facebooksida. Sommarens stora fluga sommaren 2021?

I Vadstena möts dåtid och nutid på ett påtagligt sätt. En detalj bekymrar mig dock. I den där lilla sittbrunnen finns inte plats för en sup.


 

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.