Fortsätt till huvudinnehåll

Från Kungsporten till Jerikodalstorget

 

”Men vad är det du har om halsen, karl?”

Rösten var uppfordrande, nästan aggressiv. Blicken riktad mot min halsgrop.

Detta var en fråga som man inte kunde smita ifrån. Och den följdes av flera.

Jag hade gjort ett av mitt livs största misstag. Jag hade tagit på mig en blåvit halsduk på min promenad mellan Kungsporten och Jerikodalstorget en dag när LHC parkerade sist i tabellen. Från kyrkan och ner över Kungsbron hade ytterligare Mjölbybor; en advokat, ett kommunalråd, en brevbärare och en polis hoppat på mig för samma sak. Stämningen var laddad och intensiv och för ett ögonblick trodde jag att jag befann mig på Kapitolium.

Det känns lite konstigt när en gammal bekant plötsligt tappar tråden i ett resonemang, blicken irrar neråt och så kommer ett ifrågasättande av ens laglojalitet, ”håller du på LHC nu”? Ibland har jag glömt att burit just den halsduken och stammar fram ett förvirrat ”va”.

En erfaren man som jag borde naturligtvis vetat bättre i en stad som vimlar av Färjestadare, HV 71-folk, Frölundaiter, SAIK-are, Brynäsare och Leksandsfolk. Men jag härdade ut, log inställsamt mot alla jag mötte och kom helskinnad till Systembolaget. Tog en taxi hem och kramade påsen så den var blöt av handsvett.

Varför är LHC så populärt i residensstaden men så impopulärt några mil utanför? Kan det bero på att kisar i min ålder valde favoritlag i koltåldern och då fanns det ingen plats för uppkomlingar som LHC. I jämförelse med Brynäs och andra storheter är laget nykomling i den svenska hockeyadeln. I dessa dagar saknas inga skadeglada och skadeglädjen är förstås störst på andra sidan Norsholm.

Pengar saknas på kistbotten trots en bankdirektör vid rodret som surrar om nyemissioner, derivat och andra börsfinesser. Correns innertrio Kustvik, Bergsten och Candevi hittar säkert en lösning på Badhusgatan. Vad säg om en komebakk av Mårdh, Helber och Melin. De är väl inte särskilt upptagna nuförtiden?

Stora, starka Linköping med universitet, universitetssjukhus, slottet, SAAB och ett simhallsbygge som närmare sig miljarden ska inte behöva drabbas av degradering och framtida matcher mot Nybro, Västervik och Vita Hästen.

När publikförbudet hävs ska jag dra på mig halsduken och stötta cluben på plats. Pensionärspungen är tom men jag har skapliga röstresurser.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...