Fortsätt till huvudinnehåll

Här njuter man med wedgen i hand

 

 Hål nr 8.

Golfhatare kan rabbla upp många argument mot sporten. Dyrt, snobbigt, svårt och tidsödande. Det enda argument som jag har en viss förståelse för är det sista. Fyra, fem timmar exklusive uppvärmning och transport till och från banan kan få till och med en inbiten golfare att fundera i andra banor. Men vad är det för naturlag som säger att det måste spelas 18 hål när det finns niohålsbanor?

Mitt val för den kortare varianten heter Flemminge GK i Boxholm. En trivsam, välskött och opretentiös bana där speltiden understiger två timmar om du inte slår alltför snett. Då finns tid över för gräsklippning, fönsterputs och altanbygge.

Flemminge är numera en mogen bana och planterade buskar och träd har vuxit upp till ansenliga höjder. Gräset är tätt och bra på såväl fairways som greener. Ruffen är klippt så att risken för bollförlust är liten.

 

Golfare har sällan tid att njuta av naturen. När det går bra rusar man vidare från hål till hål. Men i Flemminge med dess närhet till Svartån finns förutsättningar för en naturupplevelse. Särskilt i dessa dagar med sensommarljuset i skarp kontrast mot djupa skuggor.

Längs strandkanten står träden i givakt och bakom trädridån skymtar den stora företagsskylten Boxholm Stål. På andra sidan ligger finvalsverket men just denna dag är det lugnt och stilla. Expertisen säger att just denna del av Svartån är landets bästa kräftfiskevatten men jag upptäcker inga tjuvfiskare. Annan dygnsrytm än golfspelare?

Flemminge påminner om Vadstenas bana när jag började spela på 1970-talet. Där var det faktiskt bara sex greener med olika utslagsplatser på tre hål. Den banan kunde vi spela fyra varv en söndag. Inga fritidsproblem med andra ord.

Flemminge har också SSS 66 med en övervikt av par 3:or. Min favorit är sexan med tee vid åstranden. Fairway går på skrå och det krävs en ordentlig träff med lite draw för att nå green på ett slag. Det finns åtskilliga möjligheter att med en kortare klubba reparera ett missat utslag. Pitching wedge eller järnnia för en lägre bollbana, gap wedge eller sandwedge för en högre mjukare bollbana. Bollen landar som en mås med ömma fötter. 


 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...