Fortsätt till huvudinnehåll

Eskilstuna visar vägen

                         

Vilken framtidsväg ska vi välja? Åtskilliga klubbledningar i Sverige lägger pannorna i djupa veck inför en framtid med många osäkra faktorer.Eskilstuna GK som är en av landets mest spelade banor har valt sin väg. Klubben som är en parkbana från 1960-talet bygger nytt klubbhus och tolv nya hål för en kostnad av 36 miljoner kr.

En bärande tanke i klubbens framtidsstrategi är att endast ett fåtal människor i aktiv ålder har tid att lägga fyra, fem timmar på en 18-hålsrunda. När den nya banan är klar kan du spela tre, sex, nio eller tolv hål allt efter eget önskemål. Det unika med Eskilstunaanläggningen blir att de 30 hålen delas på fyra slingor, en fyrklöver som börjar och slutar vid det spektakulära klubbhuset.

”Vi har 1 300 skolelever som gratis provar på golf varje år. De är inte särskilt intresserade av att spela golf i fyra timmar – men däremot kan de tänka sig att spela 3 eller 6 hål som tar max en timme”, säger klubbchefen Richard Svalling till Svensk Golf.

Det låter som en solskenshistoria för en golfvän men vägen dit har bitvis varit krokig. I början av 2000-talet sade kommunen upp arrendet med motiveringen att marken behövdes för centrumnära boende. Banan ligger bara tre kilometer från centrum. Men efter intensiva förhandlingar slutade det med att kommunen köpte det gamla klubbhuset för 12,5 miljoner kr och klubben beslutade att uppföra ett nytt klubbhus på annat ställe.

Klubbhuset blir navet i anläggningen som räknar med att locka besökare som inte spelar golf. Klubben räknar med att klara investeringarna tack vare försäljningsintäkterna från det gamla klubbhuset och ett banklån på 22 miljoner kr. Eskilstuna kommun satsar inga pengar i själva banbygget men upplåter mark för de nya hålen på fördelaktiga villkor. Banbygget stämmer överens med kommunens intentioner på en mer välkommande infart från E 20 och Strängnäshållet.

Återstår att se om fler klubbar hakar på Eskilstunas tankegångar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...