Fortsätt till huvudinnehåll

Däck då - säck nu

 

Vintermörkret ligger tungt över nejden och vi golfare lider svårt. Hur ska man bäst tillbringa den väl tillmätta fritiden för att lägga grunden för en strålande vårstart? Vinterträning handlar numera om att med hjälp av olika redskap förbättra stabiliten och rörligheten i bålen. Överkroppen ska inte falla ihop som en illa lagad sufflé sista nio.

När jag började spel på 1970-taletvar vi noga med att följa Svensk Golfs träningstips. Två av de mer udda inslagen var att klämma fast en handduk i höger armhåla (högerspelare) och att slå med en järnklubba på bildäck. Det förra var för att tvinga bålen att röra sig i rätt riktning och att inte låta armarna fladdra iväg.

Att slå på bildäck var meningslöst men det dröjde ett tag innan jag kom till den insikten. Man skulle slå så hårt att däcket flyttade sig ett par centimeter men jag fick bara ont i händerna. De fåtaliga spelare som praktiserade träningsmetoden stod i ett hörn av rangen såg ut att vilja befinna sig någon annanstans. Jag tror att vi blev utsatta för ett gigantiskt aprilskämt av pron. Att han stod någonstans i restaurangen med en kopp kaffe i näven och garvade åt de ambitiösa idioterna på övningsfältet.

Men vad händer när jag ser en annons för Dormy, landets ledande försäljare av golfprylar? En rödsvart cylinder, cirka 30 cm hög och 40 cm i diameter, i svartröd förpackning, kallad Pure Impact Bag. (Kolla bilden). Men herregud, 70-talet går igen med det slitna däcket ersatt av en säck! Allting går igen men i ny skepnad. Många udda prylar har jag handlar på Dormy genom årens lopp men den här säcken avstår jag ifrån.

Därmed har ni kära läsare förstått att den hårda mängdträning som krävs för att vandra neråt i handicapsystemet är över för min del. Nej, jag tillbringar helst tiden för spel på banan, lyssnar på fräcka historier och äter en körv med kaffe efter nian. Någon gång vid hål 15 tystnar skratten för då börjar var och en fundera på hur han ska förklara varför det bara står 25 poäng på scorekortet. Det är också en del av golfen.

Härda ut olycksbröder och systrar. Snart står vi åter på första tee, lyssnar på fågelsång och undrar när spelarna framför ska hitta ut ur skogen.

 

 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...