Båtbyggarna i Råssnäs

Långa händelselösa vinterdagar ger tid för att rota i källare och skåp. I ett väl undangömt kuvert hittade jag några små bilder när min far byggde en ruffad snipa (690 cm lång) på Råssnäsvarvet 1948, samma år som jag föddes. Om inte jag är felunderrättad har väl varvsbyggnaden samma utseende idag. Vid kaffebordet under en paus i arbetet ses fyra män på en bild. Fr v Tage Mogren, Gunnar Hamré, min far Bror Jakobsson och Ernst Johansson även kallad Finn-Johan. Den senare byggde en folkbåt kallad Örnen och som senare hamnade i Vadstenafamiljen Emilssons ägo. Tage Mogren skulle jag själv lära känna ett tjugotal år senare när jag fick anställning på Luxor. Tage var kreditchef på företaget och den som avgjorde om radiohandlarna skulle några varor att handla med. Vår snipa, som kallades Maringann, efter mina tre äldre systrar fick senare sin hemmahamn i Mörtviken. Bilden visar båten med Skepparpinan i bakgrunden, det vill säga den plats där bron nu finns. Farsan byggde också en sjöbod i Mörtviken 1954 och den finns kvar ännu och har nr 5. I början av 1960-talet såldes Mariangann till en bilhandlare från Västervik. Farsan tittade långt efter lastbilen som hämtade båten men försäkrade att han mådde bra, men jag såg på honom att han saknade den som en kär anförvant. Vi gick Borgmästaregatan upp under tankfull tystnad denna höstdag. Bilhandlarn köpte en välskött båt. Bror var något av en pedant när det gällde båten och höjde rösten om någon fick för sig att gå ombord utan skor med gummisulor. Inga repor i lacken. Ber om ursäkt för den lilla bilden. Datatekniken och undertecknad är inte alltid överens. Har inte hittat rätt sätt att förstora bilden.