Fortsätt till huvudinnehåll

Helgonet och en viss bil

Netflix är min största källa till fonden av värdelöst vetande. Av en slump hittade jag en dokumentär om Helgonet speakad av Roger Moore himself. För er ungdom som inte fyllt 60 ännu ska veta att Helgonet var en av 1960-talets bästa och populäraste TV-serier. En ganska stor roll spelade Volvo och filmen berättar om hur det gick till när P 1800 blev Helgonets bil. Producenten kontaktade flera sportbilstillverkare men fick nobben. Han bearbetade särskilt Jaguar för han tyckte att E-Type skulle passa hans rollfigur. Men Jaguar vägrade sälja ett par bilar till produktionen. - Men ni får reklam i en serie över hela världen, framhärdade producenten. - - Vi behöver ingen reklam för vi säljer varje exemplar och inget får bryta köordningen, blev det iskalla svaret. Producenten körde fast men fick ett tips från en kompis som sett en ovanlig sportbil på Londons gator. Volvo hette den visst. Göteborgarna förstod PR-värdet och svarade omgående ”när ska vi leverera och vilken färg vill ni ha?” Volvo tillhandahöll också en kaross för studiotagningar. Produktionen hade två filmteam som jobbade parallellt. Oavsett var Roger Moore landade i Europa fanns en Volvo med chaufför stand by Serien såldes till alla europeiska länder och när NBC och CBS köpte den för visning i USA var den globala succén ett faktum. Dokumentären är mycket underhållande och innehåller intervjuer med regissörer, producenter, manusförfattare, medspelare och fotografer. Den ständigt skämtande och historieberättande Roger Moore var mycket populär i alla läger och han var verkligen Helgonet. Många år senare startade inspelningen av The return of the Saint med Ian Ogilvy i huvudrollen. Då hade Jaguar insett sitt misstag och ställde två bilar till förfogande. Jag har aldrig kört en P 1800 men min hustru lånade en av en kompis för att åka mellan Borghamn och Vadstena. ”Trång och svårkörd och man fick halvligga för att nå pedalerna” var hennes omdöme.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...