Ska det åter bli möjligt att äta smörgårdsbord under oscarianska matsalens magnifika kristallkronor?
Skänninge Stadshotell har fått en ny ägare. Mohamed Kamil, Stockholm, lade högsta budet (4,3 miljoner kr) vid onsdagens exekutiva auktion. En ny epok inleds efter att hotellet slumrat tre år i konkursboets famn.
Stadshotellets historia har varit skiftande under de många år jag var Correns lokalredaktör i Mjölby. Den ärevördiga gamla byggnaden har gett stoff till många artiklar under de 40 år jag kan överblicka och har under vissa perioder varit huvudbry för kommunens politiska ledning..
Turbulenta inslag har förekommit. Kommunen har varit ägare genom dotterbolaget Fastighets AB Gillestugan men fastigheten byttes bort i en bytesaffär med Katrineholmsföretaget Eriksson o Malmnäs AB (EMAB) som i utbyte fick bygga Bjälbotullskolan.
I slutet av 1990-talet var hotellets framtid osäker och jag minns ett välbesökt möte. Den ene talaren efter den andre reste sig upp och höll känslomässiga anföranden om vikten av att hålla en så fantastisk kulturbyggnad i gott skick. Jag såg mig om i lokalen men hittade ingen under 60 år. Det var alltså inte den kategori som hänger på krogen varje fredags- och lördagskväll och bränner pensionen på öl och grogg.
Ingenting hände förrän i början av 2000-talet när den handlingskraftiga centerpolitikern Marianne Karlsson övertalade Linköpingsbyggmästaren Gunnar Sundbaum till ett köp. Sundbaum genomförde en kostsam renovering som fick mycket beröm. Några år senare tilldelades han ett pris av Rotary, eller om det var Lions, för sin insats. Jag gjorde en kort intervju med honom men han var föga entusiastisk. Han antydde att renoveringen kostat mer än den smakade.
Vid varje ägarbyte har lokalpressen kommit med en uppmuntrande klapp på axeln, det hör liksom till vid sådana här tillfällen.
När Christina Landoff tog över 2014 var det nog många som trodde att hotellet gick en spännande framtid till mötes. Hon åstadkom fler rum, konferensmöjligheter, utflyktspaket, pub och spa. Skänninge är en turistmagnet vars potential inte utnyttjas till fullo etc. Har för mig att dåvarande krögaren, Sam Degerfeldt, uttryckte sig på liknande sätt när han tog vid 2004. Landoffs satsning höll alltså i sex år.
Jag tror att fler än jag är nyfikna på vem Mohamed Kabil är och vad han har för planer för hotellet.
Jag har googlat på Mohamed Kabil och hittat en försäkringsmäklare bosatt i Maryland, USA. Knappast troligt att en sådan höjdare intresserar sig för ett gammalt stadshotell på den östgötska landsbygden.
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar