Med Jacob vid tangentbordet

God morgon kamrater! Förlust för IFK Norrköping, förlust för Mjölby AI och vinst för Åtvidaberg. Spridda skurar i fotbollsvärlden. Igår tröttnade jag på all TV-fotboll och tog apostlahästarna till närbelägna Vifolkavallen för att se två hundraåringar i aktion, MAI-Derby. Hade vissa förhoppningar på MAI efter inledningen och en andraplats i tabellen men det blev förlust med 3-1 efter läckande försvarsspel och nästan obefintligt anfallsspel. Andra hemmaförlusten i följd. Om laget ska ge föreningen en ordentlig födelsedagspresent i form av ett avancemang till trean krävs skärpning på alla punkter. Derby mot Turabdin på Vallen på fredag kväll och dagen efter jubileumsfest för MAI i Norrgården. Polisen har aviserat ett pressmeddelande om brandorsaken på Prästgårdsliden 3 mars senare i veckan. Måste vara något alldeles extra om Östgötapolisen orkar skriva ett pressmeddelande. Förundersökning om allmänfarlig vårdslöshet pågår? Vi får se. Vädret är strålande idag och ska så förbli ...

Biljettkaoset fångat av ÖC-tecknaren, framlidne Lars Guth. Minns ni Tio i topp , lördagseftermiddagarnas stora begivenhet för 50 år sedan? Topplistan avgjordes av 200 Stockholmsfrön och lika många glin i en landsortsstad. Landsorten representerades denna gång av Motala. Mentometern, ett leksaksgevär, glödde i programledaren Carl-Eivars händer. En lördag i september var den stora dagen kommen. Biljettutdelningen på fredagen var omgiven av stort hemlighetsmakeri. I P 3 annonserades platsen kl 14:30. Vi hade fysiklektion i Praktiska Real till 15 men vår snälle lärare Gösta Gäfvert lät oss slippa dagens sista lektion. 35 par förväntansfulla gossfötter löpte mot stadens centrum. Atmosfären var laddad som aldrig förr i mitt 15-åriga liv och ryktesspridningen enorm. Stadsparken, Torget, Varamon, Bussplan? Så kom då beskedet var de tvåhundra dyrgriparna skulle delas ut. EPA-taket mitt emot kyrkan. Säkert ett tusental tonåringar, med eller utan ökenkängor och gröna arméjack...

Min gode vän, den begåvade skribenten Henrik Gedda, är som bäst när han funderar kring flydda tider i vår gemensamma hemstad. I dagens Personligt (C 44) resonerar han kring VM-debaclet och avslutar med en anekdot från MAIF-hockeyn. "Motala AIF hade problem borta mot Eds bruk. Vaktmästarna ska ha släckt lyset när MAIF anföll. Hemma svarade MAIF med utklassningsseger. En fråga till motspelarna löd: ”Tål ni inte lyset?”. Leverantör av denna replik var Lars Korven Blomberg. Vi var skolkamrater på Praktiska Real på 60-talet och idrottsstjärnan (fotboll, hockey och handboll) var en självklar ledargestalt på skolan, kanske inte alltid så lätt att hantera för lärarna. På dagen för realexamen sa den impopuläre engelskaläraren Vingmuttern: ”Det ska bli skönt att slippa Blomberg i fortsättningen.” Varpå Korven rätade på sina 190 cm, bugade stramt och svarade: ”Nöjet är helt och hållet på min sida, magistern.” Vid mitt besök i Motala i onsdags såg jag Korven vid Röda torget....

1 00-åringen Wilhelm Tham firades i Motala idag. Musik av blåsorkester, kanonsalut och föredömliga korta tal av representanter för kommun, vänförening och rederi. Fartyget är byggt på Motala Verkstad. Många Motalabor har under åren stiftat en första bekantskap med sjömanslivet genom sommarjobb på Thammen eller systerbåtarna Juno och Diana. Jag tänker närmast på mina grannar och kompisar Leif Wärn och Leif Skeppstedt som jobbade flera somrar på 1960-talet som matroser på fartyget. Leif Wärns morfar Inge Wärn – f d skutskeppare på Familjen – var styrman på Thammen. På Storgatan gick de under namnen Stor-Leif och Lill-Leif.(Leif W är ett år äldre). Lagom till skolstarten kom Leffarna hem och berättade om vilka spännande människor de träffat på båtarna. Särskilt Stor-Leif utvecklade en särskild talang för kryddat historieberättande till glädje för många på Storgatan med omnejd. Det hände intressanta saker på Thammen, bland annat spelades första versionen av Roseanna – de...

Omberg och Alvastrabygden är en trakt som mest förknippas med vacker natur och turism. Både östgötar och andra gillar utsikten över Vättern och Ombergs flora och fauna. Men även i denna trakt förekommer grovt, dödsbringande våld liksom knarkhandel i stor skala. Just nu utreder polisen som bekant ett mord i trakten av Vävergården. I början av 60-talet inträffade ett mord på en kvinna i en stuga på Omberg. Mördaren hade våldfört sig på henne och rånat hennes börs på ynka 40 kronor. Hon upptäcktes av sin man när han kom hem från jobbet vid 16-tiden. Mordet var dubbelt tragiskt eftersom mannen också var den förste misstänkte. Han kunde dock snabbt avföras från utredningen som det heter på polisprosa. Det var dock inte av någon illvilja som gjorde honom misstänkt utan den polisiära erfarenheten som är baserad på statistik. Ni som sett Leif G W Persson i Veckans Brott förstår vad jag menar. En bred förutsättningslös spaning följde och ganska snart fick polisen in uppgifter om att...

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Idag ska jag berätta en sedelärande historia om hasardspel och spritförtäring som utspelades i ett sydeuropeiskt land på 90-talet. Huvudpersoner är tre välsituerade östgötar som på första tee anammade ett bettingförslag från en mörkhårig stockholmare. Östgötatrion var optimistisk och stärkte sig med gin och tonic på första tee. Trion var inte tillräckligt insatt i sporten för att reagera på namnet Hasse Hedjersson, en av 70-talets bästa spelare, men blev snart varse hans kapacitet. Hedjerssons drivar klöv fairway, inspelen limmades intill pinnen och puttarna trillade i. För våra hjältar gick spelet betydligt knackigare. För sent insåg de sitt övermod. GT till frukost brukar ha den effekten på de flesta. Hur stor potten blev förtäljer inte historien men det slutade inte med den hundralapp som presenterades på första tee. Något vingbrutna drog sig våra hjältar tillbaka till hotellet och tröstade sig med rotmos och fläsklägg. Eller något liknande. Sensmoralen är:...