Fortsätt till huvudinnehåll

En jubilerande kanalbåt och vållande av skrattkramp




100-åringen Wilhelm Tham firades i Motala idag. Musik av blåsorkester, kanonsalut och föredömliga korta tal av representanter för kommun, vänförening och rederi. Fartyget är byggt på Motala Verkstad.

Många Motalabor har under åren stiftat en första bekantskap med sjömanslivet genom sommarjobb på Thammen eller systerbåtarna Juno och Diana. Jag tänker närmast på mina grannar och kompisar Leif Wärn och Leif Skeppstedt som jobbade flera somrar på 1960-talet som matroser på fartyget. Leif Wärns morfar Inge Wärn – f d skutskeppare på Familjen – var styrman på Thammen. På Storgatan gick de under namnen Stor-Leif och Lill-Leif.(Leif W är ett år äldre).

Lagom till skolstarten kom Leffarna hem och berättade om vilka spännande människor de träffat på båtarna. Särskilt Stor-Leif utvecklade en särskild talang för kryddat historieberättande till glädje för många på Storgatan med omnejd. Det hände intressanta saker på Thammen, bland annat spelades första versionen av Roseanna – den med Keve Hjelm, Hans Ernback och Tor Isedal i huvudrollerna - in på Thammen.

1965 och -66 sommarjobbade jag på Brandförsäkringsverket i Stockholm och bodde söder om Söder. Jag hittade inga kompisar så det blev en och annan promenad till Riddarholmen när Thammen lade till en gång i veckan. Var det helg inleddes kvällen med en grogg i skansen innan färden gick till Gröna Lund och ville det sig riktigt väl avslutades helgfirandet med en sängfösare, vilket inte alltid var uppskattat av de äldre besättningsmedlemmarna.

En av dem som hade berättigade synpunkter på ljudnivån var rorgängaren Oliver. Han var också f d skutskeppare och bosatt i Forsaviken mellan Motala och Askersund. Våra vägar skulle korsas indirekt flera decennier senare när jag fick klart för mig att Oliver var en ingift morbror till min svärmor Birgit Jarl i Borghamn. Fast på den tiden hade jag ännu inte träffat Ing-Marie. Världen är bra liten, särskilt på en kanalbåt.

På 70-talet bodde jag i Vadstena och arbetade på Östgöta-Bladet. Just Vadstena var det enda ställe där kanalbåtarna gjorde ett timslångt stopp under färden mellan Göteborg och Stockholm och Vadstenaborna samlades gärna på hamnschweizeriet för att titta på folket ombord. Många hade bråttom till systembolaget för båtarna saknade fullständiga rättigheter. Morfar Inge (Leffes morfar alltså) var stilig i sin vita sommaruniform.

Stor-Leif blev sjöman på riktigt och korsade alla de stora haven under många år. Han var bland annat anställd på Walleniusrederierna som fraktade personbilar mellan Nordamerika, Europa och Asien.

Och historierna blev bara bättre och bättre med åren. Om det fanns ett lagrum för ”vållande av skrattkramp” skulle Leffe skaka galler nu.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer