Med Jacob vid tangentbordet

Idag är det Valborgsmässoafton och jag har redan hunnit med tre rundor. Men gårdagens runda kändes som en premiär. Fullt med bekanta ansikten på övningsgreen och uteserveringen och i en överbelamrad shop myste Fredrik C. Alla var där. Bara drottning Elisabeth (Andersson) och hennes kammarherre Stefan (Gustafsson) saknades för de spelar på en ännu finare bana i Algarve. Jag kände mig nästan som Arnold Palmer (nåja) när jag nådigt vinkade åt allmogen på min väg mot första tee. Hur tråkigt skulle inte Mjölby vara utan Miskarp? Alla golfspelare jag känner har dåligt minne och diskussionerna denna vår har handlat om vi någonsin haft en så gynnsam och tidig start på säsongen. Det har vi men be mig inte peka ut något årtal. Finns någon läsare som för dagbok över vädret? Rundan var väl sisådär och min spelpartner Göran Palmqvist vann i vanlig ordning. Att den karln aldrig lär sig att man ska låta de äldre vinna någon gång. Det var ju jag som en gång i tiden tjatade ut

Den moderna varianten av företagslogga. I Mjölby kan man glädja sig åt att kommunens största privata arbetsgivare, Toyota Material Handling Europa (TMHE), hamnade på åttonde plats bland Sveriges mest attraktiva arbetsgivare. Undersökningen riktade sig mot anställda, arbetssökande och studenter. Resultatet är det bästa bland östgötska företag. Exakt vad symbolvärdet är i en sådan här undersökning är svårt att avgöra men tillverkning av elektriska lagertruckar i Mjölby med en japansk ägare är uppenbarligen en effektiv kombination. TMHE lirar i samma elitdivision som IKEA och Sveriges Radio. Jag har professionellt bevakat gamla BT i två perioder, 1982-1990 och 1998-2009 och är inte förvånad över resultatet. Företaget har alltid handlat skärpt och professionellt särskilt sedan Toyota köpte företaget av KF 2002. Sedan dess har ägarna investerat över en halv miljard i nya maskiner, nya lokaler och nya produktionsmetoder. Den som gjort studiebesök frapperas över det höga

Enligt lokalpressen är Mjölby Sveriges ”äggtätaste” kommun efter Mönsterås. Jag erkänner att jag blir lite orolig över den här typen av nyheter. Man vet ju aldrig vad någon beslutsfattare i stadshuset kan få för sig. Åtskilliga rondeller saknar utsmyckning.

J ag är en stor konsument av deckare eller spänningsromaner. Två av de senaste favoriterna är dansken Jussi Adler-Olsen och amerikanen Lee Child. Jag tänkte ägna några rader åt den senare. Lee Childs hjälte är Jack Reacher. En medelålders f d militärpolis som liftar USA runt och alltid hamnar i trubbel. Han är 193 cm lång, 115 kilo tung och slår lika hårt som en häst sparkar. Han kompromissar aldrig och sköter sin egen sjukvård när han får näsbenet knäckt. Anglosaxiska kriminalförfattare är ordrika och detaljerade till det uthärdligas gräns. Lee Child ägnar en halv sida åt att beskriva hur en städerska ställer i ordning ett motellrum, från bäddningen till hur hon viker en snibb på den nyinsatta toarullen. Hans personteckningar är grovt tillyxade och miljöbeskrivningen knapphändig. Den senaste jag läst – Värt att dö för – beskriver Nebraska vintertid. Enorma fält av åkrar där jordbrukarna odlar majs och alfalfa och landskapet är platt och monotont med svarta frostnupna

Det som återstår av Praktiska idag. L ärarkåren på Praktiska Real i Motala 1962-66 var en samling udda figurer som under rektor Arnborgers ledning försökte bibringa oss hyfs och vett och en samling baskunskaper för den fortsatta vägen framåt i livet. En av de märkligaste var en timanställd präst, komminister S. Han var f d missionär i Etiopien och underhöll oss med rafflande historier. De gick som regel ut på att han ensam på en åsna i öknen konfronterats med ett gäng rövare och banditer men klarat sig ur helskinnad med hjälp av Guds försyn och en snabblöpande tunga. Det var märkvärdigt vad många äventyr komminister S hann med under sina år i Afrika. Den kraftiga hältan förklarade han med att han blivit biten av ett lejon. En nästan lika bra historia som när Alexander Bard 30 år senare påstod att hans föräldrar var missionärer som blivit uppätna av lejon i Afrika. Om den gode komministern var fantasifull om sina år i Afrika var han desto mer rigid och fantasilös i