Med Jacob vid tangentbordet

I väntan på nästa skyfall. E gentligen borde detta inlägg illustreras med en sekvens ur en spagettivästern med Clintan. Ni vet en sån där som börjar med en närbild av en tistel i ökensanden till ljudet av Ennio Morricones suggestiva musik. Hetta, torka, frustande hästar och revolvermän med fingret på avtryckaren. Torkan är på allas läppar. Bönderna är bekymrade, golfbaneägare sliter sitt hår liksom brunnsägare på landet och somliga kommuner har utfärdat bevattningsförbud. Så långt har det inte gått i Mjölby. Somliga tittar upp mot himlen och suckar djupt. Men naturen tar och naturen ger. Tillåt mig att citera min egen blogg den 30 juli 2013. ”Skyfallet i torsdags slog hårt mot Toyota Material Handling/BT. Extrapersonal jobbar hårt för att sanera regnskadorna. Målet är att allt ska vara klart tills huvuddelen av arbetsstyrkan återkommer den 12 augusti. Enligt uppgift föll 42 mm regn på 20 minuter vilket uppfyller villkoren för ett 100-årsregn.” 42 mm på 20 minut

M in gamle chefredaktör Bertil Torekull pratade ofta om att se det lilla i det stora och vice versa. Han menade att stora världshändelser får återverkningar för den lilla människans vardagsliv. Allting hänger ihop på ett eller annat sätt. Jag kom att tänka på detta när jag läste det ambitiösa verket Musik i Mjölby. Ett kapitel handlar om Mjölby Janitscharkår (1945-1960). Jag blev nyfiken för att min framlidne svåger Rune Lantz (trummis) var medlem i orkestern liksom hans äldre bror Sixten Lantz som var tamburmajor. Men mest funderade jag över det märkliga namnet Janitscharer. Mjölby Janitscharkår bildades år 1945 efter att några år funnits i en lösare organisation kallad Alliansorkestern. Medlemmarna var ofta dansmusiker eller kom från Frälsningsarméns eller Missionskyrkans orkestrar. I orkestern fanns också många militärmusiker, som efter kriget fått söka sig till civila arbeten. 1946 fick Janitscharkåren sitt första kommunala anslag. Det var 200 kronor. Året efter inför

V ad har fiskare och svampplockare gemensamt? Innan jag kommer så långt som till ett avslöjande ska jag berätta vilka faktorer som fått mig att fundera i dessa banor. Olika omständigheter har gjort att jag hamnat i lag med skickliga och ivriga fiskare på senare tid. Trevligt folk och nästan lika galna som de golfare jag vanligen har umgåtts med de senaste 40 åren. I början av juli fick jag först en gös på två kg första kvällen och en gädda på knappt fyra kg andra kvällen. Spänningen när man känner motståndet i spöet och väntar på vad som ska dyka upp ur djupet är oemotståndlig. Ungefär som att slå HIO på golfbanan utan att ta till överord. Fångstplats var en av de fina sjöarna i södra delen av vårt vackra län. Under mina yngre år på Vättern fick jag aldrig någon fisk så min inställning till fiske var skeptisk. Eftersom jag är den jag är med 35 år på olika tidningar börjar jag fundera på varför länets största tidning aldrig gjort något reportage som fisket i dessa fina

E tt av de mer udda inslagen i Hemnets sida är att Gudhems kommunala reningsverk i Spångsholm är till salu. Vi kan läsa att det rör sig om en 9 470 kvm stor strandtomt med utsikt över Svartån. Lokalytan är 730 kvm och priset 995 000 kr. Mäklaren framhåller att kommunalt vatten och avlopp finns. Minsann. Vem är intresserad av att köpa ett f d kommunalt reningsverk med bajsbassäng och allt. Vad kan man använda den stora byggnaden till? Tankarna lämnar mig ingen ro. Arbetsläger, kollo (närhet till bad i Svartån)? Troligast är väl att ett företag med behov av lagerutrymmen köper. För inte är väl utsikten över Svartån så märkvärdig att en privatperson köper, river byggnaden och bygger ny villa. Jag besökte Gudhem igår. Ingen brister ut i lovsång över den korrugerade plåten men gräsmattan är prydlig. På asfalten syns spår efter traktens motorburna ungdom. Längs strandkanten tät lövskog. Om den nya ägaren ska ha utsikt över ån krävs ett ordentligt arbete med motorsågen.

  J ag blickar ut över viken, CTV:s kasun till vänster och Brommalandet till höger. Solvarm sand mellan tårna. Varamon är ständigt på alla Motalabors läppar. Med jämna mellanrum blossar debatten upp och nu med Lalandias intåg på arenan är den intensivare än någonsin. Ett genomgående tema i kritiken är att beslutsfattarna inte insett den kommersiella potentialen i den tre kilometer långa sandstranden. De flesta tycker att ”någon” borde satsa på hotell, restauranger, caféer och danspalats. Alla idéer har inte varit realistiskt förankrade för en tre månader lång sommarsäsong med nyckfullt väder. Detta var alltså före danskarnas intåg på arenan. Varamons storhetstid som nöjescentrum var 60-talet. Varamon var den givna samlingsplatsen för 40-talisterna med ändlösa vandringar mellan Lindgårdens och Bergs golfbanor för att spana på tjejer, rockkonserter på Gillet och fyllefester på stranden. Sunar och päron höll till på Lindgården och raggarna på Bergs. Ibland gick det övers