Fortsätt till huvudinnehåll

Varm sand mellan tårna



 
Jag blickar ut över viken, CTV:s kasun till vänster och Brommalandet till höger. Solvarm sand mellan tårna. Varamon är ständigt på alla Motalabors läppar. Med jämna mellanrum blossar debatten upp och nu med Lalandias intåg på arenan är den intensivare än någonsin.

Ett genomgående tema i kritiken är att beslutsfattarna inte insett den kommersiella potentialen i den tre kilometer långa sandstranden. De flesta tycker att ”någon” borde satsa på hotell, restauranger, caféer och danspalats. Alla idéer har inte varit realistiskt förankrade för en tre månader lång sommarsäsong med nyckfullt väder. Detta var alltså före danskarnas intåg på arenan.

Varamons storhetstid som nöjescentrum var 60-talet. Varamon var den givna samlingsplatsen för 40-talisterna med ändlösa vandringar mellan Lindgårdens och Bergs golfbanor för att spana på tjejer, rockkonserter på Gillet och fyllefester på stranden. Sunar och päron höll till på Lindgården och raggarna på Bergs. Ibland gick det överstyr med raggarbråk, slagsmål och polisingripanden. Själv minns jag att poliser i mängd och hundar som sattes in för att skingra folkmassan vid ett tillfälle på Gillet.

Förutsättningarna är annorlunda idag och på senare år har Varamon förvandlas från ett område med sommarstugor till en boplats där stora permanentvillor dominerar. Tror inte att de senare vill ha halvfulla turister pissande i trädgården och annat stök och bök. 40-talisterna har blivit pensionärer med andra krav på livet än en golfrunda på Lindgården och en grillad med bröd i korvmojen.

Som vuxen är jag inte så imponerad längre. Magin är försvunnen. Men när jag kommer till Borstahusen, Falkenberg eller Mellbystrand gör jag osökt jämförelser med Varamon så något intryck måste barn- och ungdomsåren gjort.

För några år sedan – det var innan Lalandia kom in i bilden – skrev jag och en kollega en debattartikel i MVT att det var dags att infoga lite realism och lägga de storvulna planerna på turism åt sidan och låta Varamon förbli en rekreationsplats för Motalabor och övriga östgötar. Vi får passa på när vädret tillåter sol och bad. De där klassiska bilderna som visar att varenda kvadratmeter av plagen är upptagen hör faktiskt till undantagen. Men visst finns möjligheten att känna varm, len sand mellan tårna då och då.

Om inte Lalandias planer realiseras av någon anledning står ju det senare alternativet kvar. Och det är ju inte så dumt det heller. Varamon ligger där det alltid har legat. Liksom Vättern och Göta kanal.

Foto: GÖRAN BILLESON

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.