Fortsätt till huvudinnehåll

Vad är det för likhet mellan fiskare och svampplockare?



Vad har fiskare och svampplockare gemensamt? Innan jag kommer så långt som till ett avslöjande ska jag berätta vilka faktorer som fått mig att fundera i dessa banor.

Olika omständigheter har gjort att jag hamnat i lag med skickliga och ivriga fiskare på senare tid. Trevligt folk och nästan lika galna som de golfare jag vanligen har umgåtts med de senaste 40 åren. I början av juli fick jag först en gös på två kg första kvällen och en gädda på knappt fyra kg andra kvällen. Spänningen när man känner motståndet i spöet och väntar på vad som ska dyka upp ur djupet är oemotståndlig. Ungefär som att slå HIO på golfbanan utan att ta till överord. Fångstplats var en av de fina sjöarna i södra delen av vårt vackra län. Under mina yngre år på Vättern fick jag aldrig någon fisk så min inställning till fiske var skeptisk.


Eftersom jag är den jag är med 35 år på olika tidningar börjar jag fundera på varför länets största tidning aldrig gjort något reportage som fisket i dessa fina sjöar. Där förekommer så mycket annat skit om hembygdsfester, fagning av blomsterängar och propaganda för vegetarisk mat så ett fiskereportage med vackra bilder skulle sitta fint.

Men något gnagde i bakhuvudet. Jag gör väl inte bort mig bland mina nyfunna vänner om jag tipsar min gamle arbetsgivare? Vill man verkligen ha konkurrens om de stora välsmakande firrarna vars filé kostar 349 kr kilot på City Gross? Bäst att gå försiktigt fram. Jag kan de sociala koderna i golfen men hur är det bland sportfiskare? En rookie vill inte göra bort sig och bli kölhalad.

Jag kontaktade kollegan Roger Stark som rensat S:t Annas skärgård på abborre och gädda i snart 40 år. Han bekräftade mina farhågor.

”Ja, just gösfiske är nästan hemligt. Jag hade fisketävling i EK i 25 år. Först abborre, gädda och gös. Fick inte anmälningar om gös just för att platserna var hemliga!”

Gösfiskare är alltså lika sekreta som kantarellplockare. De senare skryter med sina fynd, lägger ut gulingarna på Facebook, men skär hellre av sig tungan än avslöjar var de hittat läckerheterna.
Så gott folk. De här bilderna på en vacker fisk och dess inte lika vackra baneman är unika. Det dröjer innan ni ser något liknande igen. Håll till godo!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.