Fortsätt till huvudinnehåll

Mjölby och Osmanska riket



Min gamle chefredaktör Bertil Torekull pratade ofta om att se det lilla i det stora och vice versa. Han menade att stora världshändelser får återverkningar för den lilla människans vardagsliv. Allting hänger ihop på ett eller annat sätt.

Jag kom att tänka på detta när jag läste det ambitiösa verket Musik i Mjölby. Ett kapitel handlar om Mjölby Janitscharkår (1945-1960). Jag blev nyfiken för att min framlidne svåger Rune Lantz (trummis) var medlem i orkestern liksom hans äldre bror Sixten Lantz som var tamburmajor. Men mest funderade jag över det märkliga namnet Janitscharer.

Mjölby Janitscharkår bildades år 1945 efter att några år funnits i en lösare organisation kallad Alliansorkestern. Medlemmarna var ofta dansmusiker eller kom från Frälsningsarméns eller Missionskyrkans orkestrar. I orkestern fanns också många militärmusiker, som efter kriget fått söka sig till civila arbeten. 1946 fick Janitscharkåren sitt första kommunala anslag. Det var 200 kronor. Året efter införskaffades de första uniformspersedlarna. Uniformen bestod av en ljusblå skärmmössa.

År 1953 inträffade en höjdpunkt för kåren. De spelade för kung Gustav VI Adolf i som besökte Mjölby på sin Eriksgata. Den 14 maj spelade kåren vid Kungshögahemmet och musikkårens dirigent, Erik Brutsner, fick tillfälle att hälsa på den nya kungen.

Om man frågar forna medlemmar i Janitscharkåren, om vad som var typiskt för orkestern, får man svaret att man i den kåren var friare och satte spelglädjen i första rummet. Musikkåren gjorde inte många inomhuskonserter och antalet framträdanden per år vad högst tio. De turnéer man gjorde gick inte utanför Östergötland.

Jag stötte på begreppet janitsjarer (obs skillnaden i stavning) när jag läste historikern Simon Sebag Montefiores biografi över Potemkin och Katarina den stora. Vi talar 1700-tal och de ständigt återkommande krigen mellan Ryssland och Osmanska riket där Potemkin skar stora lagrar och vann kejsarinnans gunst. (läs blev hennes älskare och förtrolige).


Janitsjarerna var ett elitförband direkt underställda sultanen. De bar färggranna, nästan lyxiga uniformer, var utomordentliga ryttare och hade hög status i riket. De var välorganiserade, grymma och orädda. Innan de gick ut i strid tuggade de opiumkulor för att hamna i extas. De ryska soldaterna var rädda för de brutala janitsjarerna

Janitsjarerna hade alltid stora orkestrar med sig på slagfältet. Orkestern spelade kraftfull, högljudd, militärisk musik (mycket hårda trumtakter och blåshorn) för att elda mannarna till stordåd. Denna janitsjarmusik, kallades "turkisk musik" och lade grunden till den moderna militära marschmusiken i väst.

Intressant att orientaliska elitsoldater med anor från 1300-talet utgjort inspirationen till den marschorkester i Mjölby som bildades i Mjölby vid krigsslutet 1945. Undrar hur många av dessa musiker som kände till historiken. Janitscharkåren försvann i tysthet kring 1960. Det sista årsmötesprotokollet är från 1959. Osmanska riket existerar inte heller men det är en annan historia.


Källor: Musik i Mjölby, Wikipedia och Potemkin och Katarina den stora av Simon Sebag Montefiore.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna