Med Jacob vid tangentbordet

Ingen bra placering? M inns ni återvinningsstationen för glas, tidningar, plast- och pappersförpackningar som i många år fanns i korsningen Skogsvägen-Edlundsgatan? Har försökt forska i hur det går att få till en ny i trakten men det verkar som ärendet hamnat i något slags dödläge mellan FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) och Mjölby kommuns byggnadsnämnd. Innan jag går vidare i predikotexten ska jag göra en kort rekapitulation. Byggnadsnämnden upphävde det tillfälliga (?) bygglovet förra året sedan grannarna förståeligt nog klagat på buller och trafikproblem. FTI överklagade beslutet till Länsstyrelsen men myndigheten gick på kommunens linje och 7 december 2016 var återvinningens saga all. FTI accepterade Länsstyrelsens beslut och såg sig om efter en ny placering. Blickarna föll på Vifolkavallen. Sedan hände ingenting och jag skrev till regionchefen Magnus Sandström i Växjö i somras och för ett par veckor sedan fick jag svar. Jag återger det in extenso:

Pärlfiskaren i Stadsparken. M jölby och den något större grannkommunen i öster lirar i olika divisioner. Skillnaden framkom tydligt i förra veckan. Medan Linköping beslutar att anslå 35 miljoner kr för inköp av elcyklar för uthyrning träter fullmäktigeledamöterna i Mjölby om huruvida den blivande rondellen i korsningen Järnvägsgatan-Svarvargatan-Smålandsvägen ska få en konstnärlig utsmyckning för cirka en miljon kr. Oppositionen, främst Liberalerna och Moderaterna, tycker det är dyrt med en japanskinspirerad fontän i rondellen och klagade även över handläggningen av ärendet. Kultur- och fritidsnämnden har inte fått information av den tjänsteman som handlagt det. Vissa paralleller drogs med den utskällda rondellpotatisen i andra änden av Svarvargatan. Att referera till Japan tycker jag är rimligt med tanke på att stans största industri Toyota Material Handling ligger ett par hundra meter från korsningen. Denna korsning måste vara en av de mest trafikerade i tätorten

  Ett syndens näste. J ag har tillbringat en vecka på en Medelhavsö. Min vana trogen snokar jag runt, frågar och kommenterar. I receptionen hittade jag en kvarglömd utvärdering, en sån där som är vanligt numera om man besöker en golfbana, ett hotell eller en restaurang. Ja, jag vet att det är som att läsa folks dagböcker men detta alster kan jag inte undanhålla er. Skribent är förmodligen en medelålders svensk. ”Rummet var välstädat, stort och väldimensionerat för min kropp. Poolområdet var OK men befolkat av människor med minimala badkläder – det putade ut både här och där – och sånt uppmanar till otuktigt beteende och det var ju länge sedan man deltog i något sådant. Heltäckande badkläder rekommenderas för en sund utveckling av friluftslivet. När jag påpekade detta för hotelldirektören skakade han på huvudet och satte pekfingret mot tinningen, vad han nu menade med det. En lika oförstående attityd visade han när jag frågade om jag fick provköra hans svartglänsande Lexu

V årens och sommarens genomgående nyhetstema har varit torkan. Bekymrade bönder har blickat ut över sina kor och berättat om sinande brunnar. En mjölkko behöver hur mycket vatten som helst. Andra bosatta på landet med egen brunn har kliat sig i huvudet och blickat upp mot blå himmel och krävt att kommunen åker ut med tankbilen (helst kostnadsfritt). Kanalbåtarna på Göta kanal har fått lägga om trafiken för ett besvärligt avsnitt i länets östra del där Diana, Juno och Wilhelm Tham riskerat grundstötning. Rapporteringen har varit så intensiv och omfattande att man kan tro att vattenbrist har varit ett normaltillstånd för en majoritet av befolkningen. Så är inte fallet. Vi som bor i någorlunda stora tätorter i hus som är anslutna till det kommunala vatten- och avloppssystemet har inte haft dylika problem. I min hemkommun, Mjölby, har det inte ens varit bevattningsförbud. Jag tror situationen är likadan i de omkringliggande kommunerna. Båttrafikens problem i kanalen kan v

P olisen besöker två högstadieskolor i Boxholm och Ödeshög och beslagtar flera A-traktorer och mopeder som bedöms som regelvidriga. Händelsen orsakar rubriker i Corren av en storlek som polisingripanden sällan gör. Situationen påminner inte så lite om min ungdoms 60-tal i Motala där mopedtrimning var  en ungdomsrörelse. Teoretiskt sett kan mopedtrimmarna på den tiden vara farfäder till dagens förare av A-traktorer. Onekligen en bestickande tanke. Motalapolisen och de finniga mopedtrimmarna förde en långvarig och ojämn kamp. När den svartvita bilen dök upp var det full gas, upp på trottoaren och iväg på smala stigar där polisen inte kunde följa efter. I mina hemtrakter fanns en park vid Ulaxgatan som erbjöd många smitvägar i olika riktningar. Det tämligen nya bostadsområdet på Ekön erbjöd dålig belysning, nära till skogen och många hushörn att runda. Det gick undan något väldeliga och historierna om snuvade poliser berättades omsorgsfullt vid Trötte Theodors korvkiosk på M