Fortsätt till huvudinnehåll

Sitta still i båten





Vårens och sommarens genomgående nyhetstema har varit torkan. Bekymrade bönder har blickat ut över sina kor och berättat om sinande brunnar. En mjölkko behöver hur mycket vatten som helst. Andra bosatta på landet med egen brunn har kliat sig i huvudet och blickat upp mot blå himmel och krävt att kommunen åker ut med tankbilen (helst kostnadsfritt). Kanalbåtarna på Göta kanal har fått lägga om trafiken för ett besvärligt avsnitt i länets östra del där Diana, Juno och Wilhelm Tham riskerat grundstötning.

Rapporteringen har varit så intensiv och omfattande att man kan tro att vattenbrist har varit ett normaltillstånd för en majoritet av befolkningen. Så är inte fallet. Vi som bor i någorlunda stora tätorter i hus som är anslutna till det kommunala vatten- och avloppssystemet har inte haft dylika problem. I min hemkommun, Mjölby, har det inte ens varit bevattningsförbud. Jag tror situationen är likadan i de omkringliggande kommunerna.

Båttrafikens problem i kanalen kan väl åtgärdas med muddring eller är det ett okänt begrepp i den marina världen numera? Göta kanal AB har ju fått en halv miljard kronor i anslag av staten, vilket för säkerhets skulle publicerats i två omgångar med 16 månaders mellanrum.

Vinden har vänt och nu har det regnat varje dag i snart två veckor och jag har tömt vattenmätaren några gånger. Allt är frid och fröjd? Knappast. Nu inträder fas 2 i nyhetsförmedlingen. Tjänstemän på SMHI:s hydrologiska avdelning framträder med bekymmersrynka i pannan och säger att detta inte räcker, grundvattennivåerna är för låga. Det krävs ordentligt snörika och kalla vintrar för att fylla på nivåerna. Jaha, är vintrarna 2010 och 2011 redan glömda. Vad är det som säger att en sådan inte kommer snart igen?

Mitt långa liv har lärt mig att sitta still i båten för att vänta ut problemen. Förr eller senare vänder utvecklingen och allt ställs tillrätta. Att ha tillräckligt med is i magen. (Jäklar, en vattenmetafor till. Ofrivillig, den bara rann upp).


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.