Fortsätt till huvudinnehåll

Vart tog återvinningsstationen vägen?




Ingen bra placering?
Minns ni återvinningsstationen för glas, tidningar, plast- och pappersförpackningar som i många år fanns i korsningen Skogsvägen-Edlundsgatan? Har försökt forska i hur det går att få till en ny i trakten men det verkar som ärendet hamnat i något slags dödläge mellan FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) och Mjölby kommuns byggnadsnämnd.

Innan jag går vidare i predikotexten ska jag göra en kort rekapitulation. Byggnadsnämnden upphävde det tillfälliga (?) bygglovet förra året sedan grannarna förståeligt nog klagat på buller och trafikproblem. FTI överklagade beslutet till Länsstyrelsen men myndigheten gick på kommunens linje och 7 december 2016 var återvinningens saga all.

FTI accepterade Länsstyrelsens beslut och såg sig om efter en ny placering. Blickarna föll på Vifolkavallen. Sedan hände ingenting och jag skrev till regionchefen Magnus Sandström i Växjö i somras och för ett par veckor sedan fick jag svar. Jag återger det in extenso:

”Det går inte så bra. Vi hade ju ett förslag på Vifolkavallsvägen, men fick inte gå vidare med det för kommunen, som istället hänvisade oss till Albacksvägen (se bifogad bild)
Jag fick svar från den hos oss, som ansvarar för byggnationer att det skulle bli väldigt dyrt att bygga en ÅVS här, då vi skulle behöva schakta ur ganska ordentligt mm. Har dock önskat en kalkyl på det, som jag kan skicka till vår ledning för ett ställningstagande.
Det har jag inte fått och har helt enkelt glömt bort att ”jaga på” det. ”
Får se till att göra det nu.”

Som jag förstått handlar det om grusplanen som tidigare använts som träningsplan. Sandström skriver inte om kommunens motivering och i tisdags skickade jag ett mejl till byggnadskontoret och frågade varför FTI:s förslag inte är godtagbart. Jag har inte fått svar.

Sannolikheten för att vi i östra delen av stan i fortsättningen slipper att åka till Eldslösa, Ringvägen eller Hulje för att göra oss av med avfallet? Jag uppskattar det till 60 procent när dimmorna skingrats och krutröken lagt sig. En ryggmärgskänsla jag skaffat mig efter många år som kommunreporter. Kommunalt beslutsfattande går inte fort.

Om den annalkande hösten inte är alltför hård mot en åldrande kropp lovar er lokala nyhetsbyrå att återkomma i ämnet.

 
Fungerar bättre på Albacksvägen?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.