Fortsätt till huvudinnehåll

Vart tog återvinningsstationen vägen?




Ingen bra placering?
Minns ni återvinningsstationen för glas, tidningar, plast- och pappersförpackningar som i många år fanns i korsningen Skogsvägen-Edlundsgatan? Har försökt forska i hur det går att få till en ny i trakten men det verkar som ärendet hamnat i något slags dödläge mellan FTI (Förpacknings- och tidningsinsamlingen) och Mjölby kommuns byggnadsnämnd.

Innan jag går vidare i predikotexten ska jag göra en kort rekapitulation. Byggnadsnämnden upphävde det tillfälliga (?) bygglovet förra året sedan grannarna förståeligt nog klagat på buller och trafikproblem. FTI överklagade beslutet till Länsstyrelsen men myndigheten gick på kommunens linje och 7 december 2016 var återvinningens saga all.

FTI accepterade Länsstyrelsens beslut och såg sig om efter en ny placering. Blickarna föll på Vifolkavallen. Sedan hände ingenting och jag skrev till regionchefen Magnus Sandström i Växjö i somras och för ett par veckor sedan fick jag svar. Jag återger det in extenso:

”Det går inte så bra. Vi hade ju ett förslag på Vifolkavallsvägen, men fick inte gå vidare med det för kommunen, som istället hänvisade oss till Albacksvägen (se bifogad bild)
Jag fick svar från den hos oss, som ansvarar för byggnationer att det skulle bli väldigt dyrt att bygga en ÅVS här, då vi skulle behöva schakta ur ganska ordentligt mm. Har dock önskat en kalkyl på det, som jag kan skicka till vår ledning för ett ställningstagande.
Det har jag inte fått och har helt enkelt glömt bort att ”jaga på” det. ”
Får se till att göra det nu.”

Som jag förstått handlar det om grusplanen som tidigare använts som träningsplan. Sandström skriver inte om kommunens motivering och i tisdags skickade jag ett mejl till byggnadskontoret och frågade varför FTI:s förslag inte är godtagbart. Jag har inte fått svar.

Sannolikheten för att vi i östra delen av stan i fortsättningen slipper att åka till Eldslösa, Ringvägen eller Hulje för att göra oss av med avfallet? Jag uppskattar det till 60 procent när dimmorna skingrats och krutröken lagt sig. En ryggmärgskänsla jag skaffat mig efter många år som kommunreporter. Kommunalt beslutsfattande går inte fort.

Om den annalkande hösten inte är alltför hård mot en åldrande kropp lovar er lokala nyhetsbyrå att återkomma i ämnet.

 
Fungerar bättre på Albacksvägen?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...