Fortsätt till huvudinnehåll

"Boxholmsost saknades i matsalen"



 
Ett syndens näste.
Jag har tillbringat en vecka på en Medelhavsö. Min vana trogen snokar jag runt, frågar och kommenterar. I receptionen hittade jag en kvarglömd utvärdering, en sån där som är vanligt numera om man besöker en golfbana, ett hotell eller en restaurang. Ja, jag vet att det är som att läsa folks dagböcker men detta alster kan jag inte undanhålla er. Skribent är förmodligen en medelålders svensk.

”Rummet var välstädat, stort och väldimensionerat för min kropp. Poolområdet var OK men befolkat av människor med minimala badkläder – det putade ut både här och där – och sånt uppmanar till otuktigt beteende och det var ju länge sedan man deltog i något sådant. Heltäckande badkläder rekommenderas för en sund utveckling av friluftslivet. När jag påpekade detta för hotelldirektören skakade han på huvudet och satte pekfingret mot tinningen, vad han nu menade med det. En lika oförstående attityd visade han när jag frågade om jag fick provköra hans svartglänsande Lexus 400 RH. Märklig man.

Besynnerlig var också den uthyrare av Jetski som vägrade mig disponera en dylik maskin kostnadsfritt trots att jag hänvisade till min höga ställning vid ett svenskt ämbetsverk.

Matsalens ljudnivå var alldeles för hög. Personalen ställde sig frågande när jag påpekade att Boxholmsost saknades i sortimentet. De kokta äggen var alldeles för små i förhållande till storleken på äggkopparna. Endast tre fjärdedelar av den kvinnliga personalen var värd att lägga ögonen på. För övrigt bar personalen färggranna uniformer vilket förvånade mig för där jag brukar tillbringa några veckor om året har personalen vita rockar.

Take me home!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...