Fortsätt till huvudinnehåll

"Boxholmsost saknades i matsalen"



 
Ett syndens näste.
Jag har tillbringat en vecka på en Medelhavsö. Min vana trogen snokar jag runt, frågar och kommenterar. I receptionen hittade jag en kvarglömd utvärdering, en sån där som är vanligt numera om man besöker en golfbana, ett hotell eller en restaurang. Ja, jag vet att det är som att läsa folks dagböcker men detta alster kan jag inte undanhålla er. Skribent är förmodligen en medelålders svensk.

”Rummet var välstädat, stort och väldimensionerat för min kropp. Poolområdet var OK men befolkat av människor med minimala badkläder – det putade ut både här och där – och sånt uppmanar till otuktigt beteende och det var ju länge sedan man deltog i något sådant. Heltäckande badkläder rekommenderas för en sund utveckling av friluftslivet. När jag påpekade detta för hotelldirektören skakade han på huvudet och satte pekfingret mot tinningen, vad han nu menade med det. En lika oförstående attityd visade han när jag frågade om jag fick provköra hans svartglänsande Lexus 400 RH. Märklig man.

Besynnerlig var också den uthyrare av Jetski som vägrade mig disponera en dylik maskin kostnadsfritt trots att jag hänvisade till min höga ställning vid ett svenskt ämbetsverk.

Matsalens ljudnivå var alldeles för hög. Personalen ställde sig frågande när jag påpekade att Boxholmsost saknades i sortimentet. De kokta äggen var alldeles för små i förhållande till storleken på äggkopparna. Endast tre fjärdedelar av den kvinnliga personalen var värd att lägga ögonen på. För övrigt bar personalen färggranna uniformer vilket förvånade mig för där jag brukar tillbringa några veckor om året har personalen vita rockar.

Take me home!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.