Fortsätt till huvudinnehåll

Höga berg och djupa dalar


Behöver en golfbana ha 18 hål för att bjuda på en fullkomlig upplevelse?  Nej, är mitt raka svar. Det finns en och annan niohålare som förtjänar högt betyg. Kinda GK utanför Kisa på vägen mot Malexander är ett exempel.

När man kommer till banan slås man av den lugna atmosfären med cirka tio bilar på parkeringen. Receptionen är obemannad, du vet man stoppar in sin greenfee i ett kuvert som hamnar i ett hål i väggen. Precis som i Vadstena förr. Klubben har 300 medlemmar och tusental gästspelare per säsong.

”Det bästa med den här banan är att du sällan behöver vänta på en starttid. I regel kliver du rätt ut på banan när du önskar,” förklarar den man som lämnar ut bilnyckeln. En idealisk bana för nybörjare som slipper stressas av snabbare bollar bakom.

Banan då? Breda fairways, ganska kuperad men inga blinda hål, skarpa doglegs och hålen är omgärdade av stora lövträd. Något av de sista hålen har en brant ravin på vänstersidan och en hookad boll är förlorad. Fairways har några torra partier som troligen är resultatet av förra sommarens torka och är ett övergående problem.

Greenerna är bra utan att nå upp till den snabbhet som min hemmabana bjuder på. Den östgötske golfprofilen Lennart Poignant ritade banan och har gjort ett bra jobb.


I yngre dagar hade jag ambitionen att spela varje bana i Östergötland. Nu har jag bokat av Kinda på min ”bucket list” men flera återstår som Ingelsta, Bryttsäter, Mauritzberg och Valdemarsvik. Få se om jag hinner med dem innan ryggen bryter ihop definitivt.

Greenfeen (dygnsavgift) på 250 kr är överkomlig och banan är ett värd ett besök. Kindabygden har mycket fint att bjuda på sommartid. Gösfiske i Järnlunden till exempel.
l

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.