Med Jacob vid tangentbordet

V em var han egentligen den där tidsstudiemannen som med kronometer och skrivplatta hängde över axeln på verkstadsjobbaren? I Motala var tidsstudiemannens göranden och låtanden allmängods på de stora arbetsplatserna Motala Verkstad, Electrolux och Luxor. Under 50- och 60-talen i Sverige användes tidsstudier oftast inte för att planera arbetet, utan för att utforma lönesystem. Då gick tidsstudiemän runt i fabrikerna och klockade arbetsmoment. Deras uppgift var att räkna om ackord när arbetarna hade övat upp sin färdighet och uppgifterna utfördes snabbare. Det var naturligtvis inte populärt hos arbetarna och tidsstudiemännen kallades ofta för ”brödtjuvar”. När lönesystemet ändrades till månadslön eller timlön försvann den största anledningen till att mäta hur lång tid en arbetsuppgift tog, och tidsstudier föll i glömska på många håll. En annan anledning var att man under slutet av 80-talet och framför allt i början av 90-talet började tänka på kapitalrationalisering, och vil

D et var vid ett medlemsmöte på onsdagskvällen som IFK Norrköpings ordförande Peter Hunt lät bomben brisera. 2020   blir sista året med Östgötaporten som namnsponsor. De nya amerikanska ägarna till fastighetsbolaget vill inte ha kvar namnet. ”Vi är öppna för förslag på vem vi skulle kunna sälja namnrättigheterna till. Vi talar ändå om två-tre miljoner varje år.” sa Hunt. 2-3 miljoner är inte kattskit ens för en rik förening som IFK men namnet går säkert att sälja till någon annan koncern med Norrköpingsanknytning.   Hunt får väl slå en signal till miljardären Fredrik Lundberg. Kanske Holmens hörna vore passande? Namnbytet spelar väl ingen större roll för surbullarna på läktaren. Det är väl bara C Mores kommentatorer som säger Östgötaporten. Övriga Norrköpingsbor säger väl Parken eller Nya Parken som de alltid gjort. Jag minns inte när det blev populärt att sälja namnen på alla parker och vallar till företag i de mest skiftande branscher. Ishallen i Mjölby kallade

M ånga såg med viss skepsis på Facebook till en början men det är borta nu. Sociala medier är här för att stanna. Datorer och Internet har etablerat sig i svenska hem lika fort som TV-apparater på 1960-talet. Intressant att se är hur gammelmedia interagerar med Facebook, Twitter och Instagram. Det finns knappast något radioprogram där lyssnarna inte uppmanas att skicka in bilder på programmets Facebookkonto. Jag har tittat lite närmare på de lokala sidor jag följer till vardags. Var och en av orterna har sin speciella karaktär. Gemensamt för dem är att de har många medlemmar. I Motala dominerar nostalgin tack vare att trion Åke Lindberg, Rolf Magnuson och Tommy Ivarsson sitter på en värdefull bildskatt från främst kvarteren runt Stora torget för ett sekel sedan. Annars ser man många bilder från hamnen och på kanalbåtar på färden mellan hamnen och Borenshults slussar. För några år sedan var tonen ganska hätsk - det verkade som om gamla surdegar gjordes upp - men det har

V ilken 60-årsdag för byggmiljonären och liberalen Michael Cocozza. Först meddelar han att han skänker 20 miljoner kr till Linköpingsidrotten och sedan kommer beskedet att han utesluts ur Alliansen. Liberalernas gruppledare Åsa Wennergren säger att Cocozza obstruerat och röstat mot Alliansens åsikt i flera frågor, bland annat budgetfrågor. Cocozza är inte utesluten ur partiet men väl Alliansen. Jag har i praktiken svårt att se någon skillnad. Den frispråkige byggmästaren är naturligtvis inte svaret skyldig och levererar en bredsida mot Alliansens högerflank. "Att bli 'utesluten ur Alliansen' har ingen praktisk betydelse. Jag behåller mina uppdrag men slipper gå på förmöten där M dikterar vad som ska vara Alliansens politik", har han svarat Corren i ett mejl. Och fortsätter: "Moderaterna har en sjukt sektliknande partikultur där man inte tål avvikande meningar". Det är inte första gången Cocozza brakar ihop med en ledande företrädare f

Sörby.  D et hamras, spikas, markbereds och dras ledningar på många håll i Mjölby kommun. Byggboomen har inte mattats av. Villor, radhus, förskolor och trygghetsboenden dyker upp i rask takt. Vitt är den dominerande färgen bland privatbostäder. Jag satte mig i riskokaren och åkte runt för en inventering och började i södra delen av tätorten, Sörby. Det dominerande bygget är den blivande förskolan och LSS-boendet granne med Sörby loge. Intensiteten i områdets villabyggande har inte minskat. För närvarande byggs sex villor i den vita staden. På Sjunningsfält pågår försäljning och bygge av 36 radhus i HSB:s regi, Brf Tallkotten. Enligt min mening ett av stans bästa bostadområden med Hargsvägen på ena sidan och tallskogen på den andra. Hälften av radhusen är sålda enligt en informationstavla. HSB:s intresse för Mjölby är en aning överraskande för innan punkthuset på Svartå strand har organisationen inte byggt något sedan 1980-talet.   Sjunningsfält. Bygget av nya