Fortsätt till huvudinnehåll

Hoppas kalven kom tillrätta


Många såg med viss skepsis på Facebook till en början men det är borta nu. Sociala medier är här för att stanna. Datorer och Internet har etablerat sig i svenska hem lika fort som TV-apparater på 1960-talet.

Intressant att se är hur gammelmedia interagerar med Facebook, Twitter och Instagram. Det finns knappast något radioprogram där lyssnarna inte uppmanas att skicka in bilder på programmets Facebookkonto.

Jag har tittat lite närmare på de lokala sidor jag följer till vardags. Var och en av orterna har sin speciella karaktär. Gemensamt för dem är att de har många medlemmar.

I Motala dominerar nostalgin tack vare att trion Åke Lindberg, Rolf Magnuson och Tommy Ivarsson sitter på en värdefull bildskatt från främst kvarteren runt Stora torget för ett sekel sedan. Annars ser man många bilder från hamnen och på kanalbåtar på färden mellan hamnen och Borenshults slussar. För några år sedan var tonen ganska hätsk - det verkade som om gamla surdegar gjordes upp - men det har lugnat ner sig betydligt. Motala Tidnings välförsedda arkiv ger mer stoff åt nostalgibrasan tack vare Lennart Egnells insatser med paddan en gång i veckan.

Nedläggningen av mejeriet upptar Boxholmsbornas tankar. Uppskattar att 90 procent av utrymmet handlar om ysteriets flytt till Östersund. Intensiteten har minskat under året men fortfarande är inläggen om osten frekventa och Arla ständigt i skottgluggen. Torsdag kväll arrangeras en andra ostmarsch.

Mjölbysidan har ingen speciellt karaktär men bilder från 50- och 60-talen är vanliga. Kommunens engagemang i Galleria Kvarnen kommenteras vid skilda tillfällen. En viss stolthet över det flitiga byggandet av bostäder kan märkas.

Vadstena har en av de livaktigaste sidorna i förhållande till ortens storlek. I medeltidsstaden stjäls väldigt många cyklar, katter och hundar springer bort i stor utsträckning och många söker eller vill byta lägenhet. Innehavare av present- och inredningsbutiker saluför sina varor flitigt.

Slutligen är vi komna till länets minsta kommun, Ydre. Det är en landsbygdskommun och det märks. Här utbjudes fårskinn och rådjurskött till försäljning liksom begagnade barnkläder och dito bildäck. En medlem varnar för halka på vintervägar och bekymrar sig för att grusbilens förare inte hittar i trakten. En annan varnar för att ”liten kalv springer på vägen mot Mada”. Kan det blir mer familjärt än så? Hoppas kalven kom tillrätta.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom