Fortsätt till huvudinnehåll

Vem minns tidsstudiemannen?


Vem var han egentligen den där tidsstudiemannen som med kronometer och skrivplatta hängde över axeln på verkstadsjobbaren? I Motala var tidsstudiemannens göranden och låtanden allmängods på de stora arbetsplatserna Motala Verkstad, Electrolux och Luxor.

Under 50- och 60-talen i Sverige användes tidsstudier oftast inte för att planera arbetet, utan för att utforma lönesystem. Då gick tidsstudiemän runt i fabrikerna och klockade arbetsmoment. Deras uppgift var att räkna om ackord när arbetarna hade övat upp sin färdighet och uppgifterna utfördes snabbare. Det var naturligtvis inte populärt hos arbetarna och tidsstudiemännen kallades ofta för ”brödtjuvar”.

När lönesystemet ändrades till månadslön eller timlön försvann den största anledningen till att mäta hur lång tid en arbetsuppgift tog, och tidsstudier föll i glömska på många håll. En annan anledning var att man under slutet av 80-talet och framför allt i början av 90-talet började tänka på kapitalrationalisering, och ville spara pengar genom att få processerna i arbetet att flyta snabbare. Man tänkte då mer i helhet och processer.

När jag var ung begrep jag aldrig vad en tidsstudieman gjorde eller varför han var så impopulär. Där jag växte upp hörde jag åtskilliga historier om hur tidsstudiemannen togs ner på jorden med en dråplig kommentar. Men det gick nog aldrig till handgripligheter. Jag hade nog också en suddig uppfattning om ackordslön och hur lönesystemet var uppbyggt.

”äter oxjärpar med brunsås och stirrar ner i Perstorpsplattan”

I mina ögon är tidsstudiemannen en sorglig 60-talsfigur som varken hörde hemma i den relativa friden på tjänstemännens kontor eller i gemenskapen på verkstadsgolvet. Han går där med sin skrivplatta och kronometer och utsätts för hatiska blickar och glåpord. Han sitter ensam vid bordet i personalmatsalen och äter oxjärpar med brunsås och stirrar ner i Perstorpsplattan. Kanske han drömmer om en utflykt i nya PVn till helgen.

Från min tid som fackligt engagerad i Journalistklubben minns jag en personalchef som försökte införa liknande tankegångar på Corren. Den journalist som skrev snabbast och mest skulle ha högst lön. Men det tog direktör Argus snabbt ur honom.

Tidsstudiemannen var nog inte den mest spännande figuren på svensk arbetsmarknad under 60- och 70-talen men ändå undrar jag vilken författare som tar sig an ämnet. Tidsstudiemannens renässans?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna