Fortsätt till huvudinnehåll

Linimentdoft i receptionen




Höstgolf är en aning deprimerande. Leriga gräsmattor, fallande löv och bänkar som åker in i förrådet.

För att suga ut det sista av säsongen styrde vi bilarna söderut mot en ö känd för friska vindar och många soltimmar. Här ska spelas golf i tre dagar.

Höstgolf  i tre graders temperatur ställer vissa krav på kläder och utrustning. Först liniment, underställ närmast kroppen, polotröja, vindbyxor och dito jacka samt stickad luva och/eller keps. Klädseln är viktig. För mycket kläder och du blir orörligare än vanligt, för lite kläder och du fryser till is i vinden. Komplettera med vintervantar att dra utanpå golfhandsken.

Då förstår ni att linimentdoften ligger tung över receptionen när oktetten radar upp sig framför disken för att få dagens scorekort.

I bagen den vanliga uppsättningen av halspastiller, bananer, chokladkakor, reservhandske, pannband, armband, halsband, mobiltelefon, snusdosa och vattenflaska. Man kan tro att det handlar om en manöver i Hemvärnet. Likheterna med militärlivet är fler. Truppen är enkönad och lagret av grovkorniga historier är outsinligt.

Hur det gick? Inga rekordscorer att skicka ut på Facebook men jag fick i alla fall speltid som det heter numera i bollsporterna. Ekerums greener är stora som hockeyrinkar, mycket ondulerade och snabba trots att säsongen är långt gången. Fairways har återhämtat sig sedan fjolårets rekordtorka.

När vi vände kylaren mot bron och blickade ut över fairways och greener fälldes kommentaren att vi hade i alla fall tur med vädret.

 
Folkets kärlek min belöning. Leif Månsson spurtade bäst med 42 poäng och lade beslag på slutsegern.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...