Med Jacob vid tangentbordet

  Redo för export till kommunens huvudort? I dagarna är det tre år sedan det blev känt att Coop lade ner i Mjölby och att Willys tog över kooperationens lokaler. Beslutet sände en chockvåg genom gallerians intressenter och trycket ökade på kommunledningen att agera. Ingen galleria av den typen klarar sig utan livsmedelsförsäljning var den allmänna uppfattningen. Jag ska inte plåga er med en detaljerad genomgång av vad som hänt sedan dess men i april 2018 tog kommunfullmäktige det formella beslutet att köpa Kvarnen för 73,5 miljoner kr. Det är mycket ovanligt att en kommun köper en kommersiell fastighet av den här typen. Sedan dess har inte mycket hänt. Ytor på övervåningen (Folktandvårdens f d lokaler) har frigjorts för kommunala kontor, några omflyttningar har gjorts (Metz och Presenten) och medelålders herrar med timmen mitt i handen har slutat drömma om Clas Ohlson och Biltema. Förhandlingarna med Östenssons i Motala gav inget positivt resultat. Ett par vecko

Snart ett minne blott. E nligt säker källa har Danske Bank informerat sina kunder om att man lägger ner Mjölbykontoret i mars månad. Beslutet kom inte som någon överraskning. Idag är öppethållandet begränsat till tre timmar tisdag och onsdag. Känner inte till skälet men argumenten är väl de vanliga. Antalet besök på kontoret har minskat och allt fler kunder sköter bankaffärerna med smart phone eller datorn. Man kan kallt räkna med ytterligare en tom affärslokal på Kungsvägen. Hoppas inte Swedbank, Länsförsäkringar eller Handelsbanken umgås med liknande planer men man vet aldrig vad en babianhanne på boaserat kontor får för sig. För en utomstående betraktare verkar det klart att kommunens kommersiella centrum har hamnat i Viringe. Dit söker sig allt fler företag medan den kommersiella infrastrukturen i centrum glesas ut. Knappast den utveckling kommunledningen tänkt sig. Ett tips till kvarvarande banker: öppna en filial på Viringe som fixar konsumtionskrediter

E n kommun har det inte lätt. Alltid är det någon detalj som irriterar kommunens invånare. Dålig snöröjning, potthål i gatan eller fel kost till barnen på förskolan. Listan kan göras lång och kritikerna är många. Men idag ska jag göra tvärtom och berömma Mjölby kommun. Vi har ett väl fungerande bibliotek till nytta och nöje för alla invånare oavsett storlek och ålder. Det samarbete som inleddes för några år sedan med övriga Östgötakommuner och Tranås fungerar utmärkt. Saknas någon bok på ditt hemmabibliotek så beställer man från något av de övriga biblioteken och inom några dagar har du ett sms om var du kan hämta den. Möjligheten att låna om ska inte heller glömmas bort. Ett par knapptryck på datorn och du har ytterligare tre veckors tid att läsa. Varje gång jag besöker biblioteket tänker jag på den första gång jag besökte ett kommunfullmäktigemöte på Drabanten i början av 1980-talet. En lång, kostymklädd man i övre medelåldern reste sig och tyckte att alla boklån skulle

På mitt skrivbord ligger en tumstock tillverkad i Hultafors. Den är strategiskt placerad mellan tangentbordet och skärmen. Inte mycket använd, i ganska fint skick. Dagens kria handlar om hemmasnickare. De där killarna som har snickarbyxor och verktygsbälte hängande runt höfterna. Plus en rejäl prilla under överläppen. Ni ska inte låta lura er av den där bedrägliga outfiten för här finns försäljare, lärare, ingenjörer, bankkamrerer, direktörer, advokater och annat löst folk. Därmed inte sagt att det inte finns duktiga snickare i denna kategori. Jag delar in hemmasnickarna i två grupper. Den första jobbar fort och systematiskt, äger lämpliga verktyg och maskiner och uppnår sina mål inom rimlig tid. De klarar i regel också att bygga altan, måla, tapetsera, kakla köket och byta packning på badrumskranen. De har en annan märklig egenskap också eftersom de klarar att jobba en hel dag utan annat bränsle än ljummet kaffe och snus. Spillet från deras virkeshögar är minimalt.

S om ett eko från förr. Det är snart tio år sedan jag lämnade jobbet på Corren. En av mina arbetsuppgifter var att referera kommunfullmäktiges möten. Inte de mest inspirerande arbetsuppgifterna men ibland dök det upp små guldkorn. Under det första decenniet av 2000-talet, när McDonalds var ensam herre på Viringe, fick dåvarande kommunalrådet Jörgen Oskarsson mycket kritik av moderata lantbrukare för att kommunen köpt på sig för mycket jordbruksmark. Med facit i hand var beslutet att köpa Viringe för handelsändamål ett riktigt beslut. Vi vet hur området ser ut idag. Det finns knappt en ledig kvadratmeter att bebygga och vägrestaurangerna är staplade på varandra. Jureskogs är senaste tillskottet. Därför log jag lite igenkännande när jag läste Correns artikel om senaste fullmäktigemötet. Moderaten Mats Allard (lantbrukare) kritiserade kommunens köp av Hulje 8:3 som är strategiskt belägen i skärningspunkten mellan E 4, Rv 50 och vägen till Hogstad. Kommunen vill detaljplan