Fortsätt till huvudinnehåll

En våt dröm för en revisor


Elitidrott och stora pengar hänger ihop. Det är inget nytt. Kvällstidningarna skriver ofta om hur fotbolls- och hockeystjärnor lever lyxliv med Zlatan som främsta namn. Den mannen köper fastigheter lika ofta som skrivaren av dessa rader byter skjorta. Nästan lika omskrivet är Svennis Erikssons välbärgade liv.

Men det finns andra som lever gott i utkanten av planen. TV-kommentatorn Lars Granqvist – landets bästa när det handlar om fotboll och ishockey – har haft det goda omdömet att sätta sig själv på bolag och miljonerna trillar in. Hans bolag är en våt dröm för en revisor.

Granqvist Production omsatte 3,9 miljoner kr och redovisade en vinst efter finansnetto på 9,2 miljoner kr för 2018. Hur det går till att redovisa en vinst som är tre gånger större än omsättningen begriper jag inte men en närmare titt i balansräkningen visar att enmansbolaget har eget kapital på 16,3 miljoner kr och skuldbeloppet är blygsamma 400 000kr. Kassalikviditeten är 1565 procent och soliditeten är 94 procent!

Granqvist jobbar för CMore men bolaget har mist allsvenskan till Discovery (kanal 5 och 9) i år. Enligt Idrottens Affärer får CMore nöja sig med SHL och fotbollslandskamperna. Granqvist har sagt att han tar förändringarna med ro för nu kan han luta sig tillbaka och titta på sitt älskade AIK utan att tänka på jobb. Förmodligen den ende med fluga på pressläktaren.

Med den bakgrunden är han kvalificerad att skriva ekonomikrönikor i Dagens Industri precis som den andra långa kollegan Olof Lundh.
Granqvists ekonomiska särställning är något för dagstidningarnas sportjournalister att fundera över medan de sliter sena kvällar och tidiga morgnar. Kanske blir det en höjning av OB-tillägget med några hundringar även i årets avtalsrörelse?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.