Fortsätt till huvudinnehåll

Olika slags snickare



mitt skrivbord ligger en tumstock tillverkad i Hultafors. Den är strategiskt placerad mellan tangentbordet och skärmen. Inte mycket använd, i ganska fint skick.

Dagens kria handlar om hemmasnickare. De där killarna som har snickarbyxor och verktygsbälte hängande runt höfterna. Plus en rejäl prilla under överläppen. Ni ska inte låta lura er av den där bedrägliga outfiten för här finns försäljare, lärare, ingenjörer, bankkamrerer, direktörer, advokater och annat löst folk. Därmed inte sagt att det inte finns duktiga snickare i denna kategori.

Jag delar in hemmasnickarna i två grupper. Den första jobbar fort och systematiskt, äger lämpliga verktyg och maskiner och uppnår sina mål inom rimlig tid. De klarar i regel också att bygga altan, måla, tapetsera, kakla köket och byta packning på badrumskranen. De har en annan märklig egenskap också eftersom de klarar att jobba en hel dag utan annat bränsle än ljummet kaffe och snus. Spillet från deras virkeshögar är minimalt.

Den andra gruppen är mer svårdefinierad. Deras gemensamma nämnare är att de kastar sig in i nya projekt utan att göra klart det förra. De har gott om idéer och planer men svårare att genomföra dem. I trädgården växer högen av skräp vilket är resultatet av flera felmätningar. De har svårt att hitta sina verktyg och en lång tid av arbetstiden går åt att leta. De här kisarna är oemottagliga för den äkta hälftens sarkasmer och sura blickar. Ibland blir de manglade av Arga snickaren på TV.


En riktig snickare och hans lärling.

Hur står det till med återväxten, de där små killarna vars mammor köper snickarbyxor i Ullared? Här anar jag oråd för dagens sjuåringar föredrar paddor, läsplattor och TV-spel framför geopardsågar, fogsvansar och hammare. Framtida lönsamhetsproblem för Clas Ohlson, ÖoB och Jula?

Jag har tummen mitt i handen och står utanför denna manliga gemenskap och försöker kompensera med att jag sett Pelé, Vava och Garrincha på Stockholms stadion 1966 och kan rabbla upp Sveriges VM-lag 1958 från Kalle Svensson i mål till Nacka Skoglund på vänsteryttern.

Mina snickeriförsök under åren har resulterat i gråt, tandagnisslan och allmänt kaos. Alla mina hammare går snett. Numera avstår jag från att försöka.

Varför ligger då en prima tumstock på skrivbordet? Jo, frugan kan ju behöva sätta upp en gardinstång nån gång om året.

Gomidda!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.