Fortsätt till huvudinnehåll

Olika slags snickare



mitt skrivbord ligger en tumstock tillverkad i Hultafors. Den är strategiskt placerad mellan tangentbordet och skärmen. Inte mycket använd, i ganska fint skick.

Dagens kria handlar om hemmasnickare. De där killarna som har snickarbyxor och verktygsbälte hängande runt höfterna. Plus en rejäl prilla under överläppen. Ni ska inte låta lura er av den där bedrägliga outfiten för här finns försäljare, lärare, ingenjörer, bankkamrerer, direktörer, advokater och annat löst folk. Därmed inte sagt att det inte finns duktiga snickare i denna kategori.

Jag delar in hemmasnickarna i två grupper. Den första jobbar fort och systematiskt, äger lämpliga verktyg och maskiner och uppnår sina mål inom rimlig tid. De klarar i regel också att bygga altan, måla, tapetsera, kakla köket och byta packning på badrumskranen. De har en annan märklig egenskap också eftersom de klarar att jobba en hel dag utan annat bränsle än ljummet kaffe och snus. Spillet från deras virkeshögar är minimalt.

Den andra gruppen är mer svårdefinierad. Deras gemensamma nämnare är att de kastar sig in i nya projekt utan att göra klart det förra. De har gott om idéer och planer men svårare att genomföra dem. I trädgården växer högen av skräp vilket är resultatet av flera felmätningar. De har svårt att hitta sina verktyg och en lång tid av arbetstiden går åt att leta. De här kisarna är oemottagliga för den äkta hälftens sarkasmer och sura blickar. Ibland blir de manglade av Arga snickaren på TV.


En riktig snickare och hans lärling.

Hur står det till med återväxten, de där små killarna vars mammor köper snickarbyxor i Ullared? Här anar jag oråd för dagens sjuåringar föredrar paddor, läsplattor och TV-spel framför geopardsågar, fogsvansar och hammare. Framtida lönsamhetsproblem för Clas Ohlson, ÖoB och Jula?

Jag har tummen mitt i handen och står utanför denna manliga gemenskap och försöker kompensera med att jag sett Pelé, Vava och Garrincha på Stockholms stadion 1966 och kan rabbla upp Sveriges VM-lag 1958 från Kalle Svensson i mål till Nacka Skoglund på vänsteryttern.

Mina snickeriförsök under åren har resulterat i gråt, tandagnisslan och allmänt kaos. Alla mina hammare går snett. Numera avstår jag från att försöka.

Varför ligger då en prima tumstock på skrivbordet? Jo, frugan kan ju behöva sätta upp en gardinstång nån gång om året.

Gomidda!


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...