Fortsätt till huvudinnehåll

Tydliga regler - eller inte?

 

Tunga nyheter rullar in över horisonten dan före dopparedan.

Mjölby kommun stänger alla idrottsanläggningar på grund av pandemin. Gott så och ingen protesterar. Men gäller förbudet också de privatägda padelhallar som växer upp som svampar en regnig höst? Har kommunen laglig rätt att stänga även privatägda hallar? Tennishallen på Vifolkavallen är heller ingen kommunal anläggning. Vände mig till kultur- och fritidschefen Ulf Johansson för ett förtydligande. Så här svarar han:

”Du är själv inne på svaret. Kommunen har inte rätt att stänga ner anläggningar som man inte äger. Här får man förlita sig på att ägarna även de rättar sig efter folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Det gäller såväl privatägda som föreningsägda. De föreningar som äger anläggningar (ex. Tennisklubben), gör vi uppmärksamma på rekommendationerna och hoppas att de följer kommunens linje i detta.”  Kommunen saknar alltså sanktionsmöjligheter. (Mitt tillägg).

Återstår att se hur padelhallarnas ägare ställer sig till de nya rekommendationerna. Jag tror att en och annan motionär är sugen på att testa julklappsracketen under den långa helgledigheten.

Mjölby kommun begränsar antalet besökare i Gallerian till 600 personer vilket motsvarar tio kvadratmeter per besökare. Siffran synes mig tilltagen i överkant för så många har väl inte besökt Gallerian på årtionden. För att komma upp i 600 besökare måste väl Systembolaget ordna en rea med 50 procents rabatt.

Corren har idag ett angeläget reportage om IVA på US. I en sidoartikel berättar medicinreportern Annica Hesser om hur man tryckt på regionens ledning i sju månader för att göra reportaget. Det var nej, nej och åter nej vart man vände i byråkratin. Till slut gav man upp när tidningen argumenterade för att pandemin är en världshändelse och att mediareportage är ett tidsdokument som kan läsas om tio, tjugo eller trettio år. Precis som vi idag läser om spanska sjukan för hundra år sedan.

Myndigheter har en sorts ryggmärgsreflex för att utestänga medierna vid extraordinära händelser. Så fort du får på dig en vit rock eller uniform säger den reflexen nej.

Ett annat exempel. När polismorden i Malexander skedde år 1999 stängde polisen ner polisstationen i Mjölby, vilket förvånade mig för områdeschefen Kenneth Nilsson var i normala fall en tillmötesgående man. Till och med telefonlinjerna stängdes ner. Jag lyckade komma fram via faxen och påpekade att detta var ett tidsdokument för framtidens läsare. Nilsson gav med sig och fotografen Mia Karlsvärd knäppte en bild när en polisman skrev i kondoleansboken. Sen fick hon lämna huset.

När begravningsgudstjänsten ägde rum i Mjölby kyrka några veckor senare var attityden en annan. Fotografer var välkomna och Mia tog då en prisbelönt bild på Robert Karlströms efterlämnade barn.

Detta är förmodligen årets sista blogginlägg. God jul och gott nytt år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom