Fortsätt till huvudinnehåll

Tydliga regler - eller inte?

 

Tunga nyheter rullar in över horisonten dan före dopparedan.

Mjölby kommun stänger alla idrottsanläggningar på grund av pandemin. Gott så och ingen protesterar. Men gäller förbudet också de privatägda padelhallar som växer upp som svampar en regnig höst? Har kommunen laglig rätt att stänga även privatägda hallar? Tennishallen på Vifolkavallen är heller ingen kommunal anläggning. Vände mig till kultur- och fritidschefen Ulf Johansson för ett förtydligande. Så här svarar han:

”Du är själv inne på svaret. Kommunen har inte rätt att stänga ner anläggningar som man inte äger. Här får man förlita sig på att ägarna även de rättar sig efter folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Det gäller såväl privatägda som föreningsägda. De föreningar som äger anläggningar (ex. Tennisklubben), gör vi uppmärksamma på rekommendationerna och hoppas att de följer kommunens linje i detta.”  Kommunen saknar alltså sanktionsmöjligheter. (Mitt tillägg).

Återstår att se hur padelhallarnas ägare ställer sig till de nya rekommendationerna. Jag tror att en och annan motionär är sugen på att testa julklappsracketen under den långa helgledigheten.

Mjölby kommun begränsar antalet besökare i Gallerian till 600 personer vilket motsvarar tio kvadratmeter per besökare. Siffran synes mig tilltagen i överkant för så många har väl inte besökt Gallerian på årtionden. För att komma upp i 600 besökare måste väl Systembolaget ordna en rea med 50 procents rabatt.

Corren har idag ett angeläget reportage om IVA på US. I en sidoartikel berättar medicinreportern Annica Hesser om hur man tryckt på regionens ledning i sju månader för att göra reportaget. Det var nej, nej och åter nej vart man vände i byråkratin. Till slut gav man upp när tidningen argumenterade för att pandemin är en världshändelse och att mediareportage är ett tidsdokument som kan läsas om tio, tjugo eller trettio år. Precis som vi idag läser om spanska sjukan för hundra år sedan.

Myndigheter har en sorts ryggmärgsreflex för att utestänga medierna vid extraordinära händelser. Så fort du får på dig en vit rock eller uniform säger den reflexen nej.

Ett annat exempel. När polismorden i Malexander skedde år 1999 stängde polisen ner polisstationen i Mjölby, vilket förvånade mig för områdeschefen Kenneth Nilsson var i normala fall en tillmötesgående man. Till och med telefonlinjerna stängdes ner. Jag lyckade komma fram via faxen och påpekade att detta var ett tidsdokument för framtidens läsare. Nilsson gav med sig och fotografen Mia Karlsvärd knäppte en bild när en polisman skrev i kondoleansboken. Sen fick hon lämna huset.

När begravningsgudstjänsten ägde rum i Mjölby kyrka några veckor senare var attityden en annan. Fotografer var välkomna och Mia tog då en prisbelönt bild på Robert Karlströms efterlämnade barn.

Detta är förmodligen årets sista blogginlägg. God jul och gott nytt år.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...