Fortsätt till huvudinnehåll

Myndighetsmegafonen Corren

 

Varför uppträder mitt liv- och husorgan Corren numera som en myndighetsmegafon? Pekpinnar och förebråelser skrivs läsarna på näsan så gott som varje dag.

Jag tar dagens nummer (5/7) som exempel. Förstasidan toppas av nyheten att många östgötar lider av fetma och orsakar regionen stora och onödiga sjukvårdskostnader. En dietist lägger ut texten på sidan A 6-A 7. Överätande kan vara lika svårt att behandla som alkoholmissbruk. Intervjun följs upp av tung statistik ”Så överviktiga är östgötarna. 62 procent av Mjölbyborna är överviktiga liksom 53 procent av Motalaborna. I mitt inre ser jag spärrballonger vagga Kungsvägen och Storgatan fram. Hur gör man sådana undersökningar och hur tillförlitliga är de?

Dietisten som levererar dess alarmerande fakta är mager som en räka och ser inte helt bekväm ut när hon poserar framför sjukhusbyggnaden iförd sjukvårdsuniform. Kanske tänker hon på dagens lunchlåda innehållande sallad, morötter och havsalger?

Ett andra exempel är på sidan B 20. ”Plastskatt på påsar har lett till mer löst avfall”.  Där får vi veta att allmänheten slänger löst avfall i soptunnorna vilket leder till att det optiska sorteringssystemet inte förmår att sortera de gröna plastpåsarna. Sämre arbetsmiljö för personalen och högre kostnader får vi veta. Men är det tidningens sak att informera om detta? Det är väl inga nyheter? Vill Tekniska Verken informera sina kunder om rätt eller fel kan väl storföretaget annonsera, skicka ut informationsbroschyrer eller göra TV-reklam. Eller är Tekniska Verken fattigt?

Jag tycker bara det är tröttsamt när en självständig morgontidning uppträder som myndigheternas förlängda arm och behandlar vuxna läsare som vanartiga tonåringar.

Det här myndighetstjatet påminner mig om uppväxttiden i Motala på 1960-talet. Beträd ej gräsmattan. Bollspel förbjudet! Sa var och varannan skylt. Bollspel ansågs så allvarligt att polisen ryckte ut för att tala de unga busarna tillrätta. En annan tid, en annan värld. Och dit vill väl ingen tillbaka till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...