Åmmeberg är en intressant ort och ett stycke svensk –belgisk industrihistoria. Vi får gå tillbaka ända till 1857 när herrgården köptes av det belgiska gruvbolaget la Vieille Montagne. Det blev inledningen till zinkbrytning och förädling och intensiv byggenskap. Stora utfyllnadsarbeten utfördes och representativa byggnader i tegel och korsvirke uppfördes.
Åmmeberg fungerade som utskeppningshamn till gruvan i Zinkgruvan, Hit kom tåg lastade med zinkmalm med Åmmebergs järnväg. Innan malmen lastades på pråmar skedde förädling och anrikning. Sedan 1974 fraktar lastbilar malmen till Otterbäcken vid Vänern för vidare transport västerut. I Åmmeberg hade gruvdirektören och övriga chefer sina kontor.
Många byggnader finns kvar sedan den tiden. Badhuset fungerar som affär och barnhemmet rymmer lägenheter. Till bruksmiljön hör också kägelbana, lokstall och ett elegant vattentorn placerat på en klippa i en kanal. Fram till 1910 fanns också en katolsk kyrka. Kyrksilvret flyttades då till församlingen i Gävle. En romersk-katolsk begravningsplats finns på en udde i sjön Ämmelången.
Det är inte många svenska golfbanor som har en så spännande historisk omgivning.
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar