Fortsätt till huvudinnehåll

Ett skott i foten



Jag trodde att bostadsalternativet för Nordmills del var avskriven men tydligen inte om man läser artikeln i Corren idag (25/5). Att bygga om den 80 år gamla byggnaden till bostäder är bara ett av flera alternativ som diskuteras i en arbetsgrupp. Tidigare har jag fått uppfattningen att lägenhetsalternativet valts bort på grund av bullret från järnvägen.

Jag vet inte hur förankrat bostäder är i kommunledningen men om så är fallet är risken för ett skott i foten stor. Har man redan glömt bort den stora och intensivt marknadsförda satsningen på Svartå strand? Då ska man väl inte slå undan benen på det projektet genom att bygga lägenheter några hundra meter därifrån? För så stor är väl ändå inte efterfrågan på centralt belägna lägenheter i en liten stad?

Förresten, ta en titt på bilden ovanför. Hur attraktivt är Magasinsgatan som bostadsmiljö?
Vad ska man ha istället? Ja, varför inte en inomhus driving-range för golfspelare? Det är åtminstone mer realistiskt än en anläggning för fallskärmshoppning. Det troligaste är dock att beslutsapparaten går i stå och Mjölby kommun begåvas med ännu en öde byggnad, som fallet är med stationshuset i Skänninge, Parkskolan på Järnvägsgatan och Televerkets gamla byggnad på just Magasinsgatan.

En annan sak. Kommer Galleria Kvarnen att erbjuda extrapriser på mjöl den dag Nordmills slutar mala? Det marknadsföringstipset ger jag till familjen Fullmestad utan krav på konsultarvode.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer