Fortsätt till huvudinnehåll

Kommunledningen duckar bakom tjänstemännen


Konturerna börjar klarna kring stationshuset i Skänninge.

Å ena sidan, en tydlig och målmedveten opinion för dess bevarande med rutinerade kommunal- och landstingspolitikern Sten-Åke Andersson (C) i spetsen och som nu ansöker om en byggnadsminnesförklaring hos länsstyrelsen (Corren 29 maj).

Å andra sidan, en famlande och vilsen kommunledning som helst vill riva men inte vågar utmana sina alliansbröder i Skänninge och duckar bakom tjänstemännen i Stadshuset. Betecknade nog är det en tjänsteman, Conny Abrahamsson, som uttalar sig i Corren.

Gatuchefen Abrahamsson gör dock en intressant reflektion i tidningen när han ifrågasätter om opinionen för husets bevarande är så stort som Sten-Åke Andersson vill påskina. Men är det upp till en tjänsteman att göra sådana uttalanden?

Som tredje part väntar Trafikverket (f d Banverket) otåligt på ett beslut, helst under sommaren. Verket behöver tid för att klara projekteringen av pendeltågsstationen.
En utredning kring en byggnadsminnesförklaring är en tidsödande process. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen är remissinstanser och sådana institutioner är inte kända för något Elitloppstempo.

Det är fortfarande höljt i dunkel vem som är intresserad av att köpa stationshuset. Det skulle i så fall vara det hugg som löser den gordiska knuten för kommunledningen, och som därmed kan avföra ärendet från dagordningen.

Enligt min erfarenhet finns det bara en fastighetsägare med muskler som intresserar sig för gamla, övergivna byggnader i Skänninge och det är Roland Hägglund. Minns hans insats för att bevara Rosenlundsskolan i början av 2000-talet, men jag vet inte om han är aktuell denna gång också.

Oavsett vem spekulanten är gissar jag på att denne förhandlar om någon form av ekonomiskt stöd från kommunens sida. Det är så det brukar se ut vid sådana här tillfällen.

Kommentarer

  1. Carina Jönsson har svarat så här:

    Delar din uppfattning om att det inte är tjänstemän som ska uttala
    sig
    > det ska politiken göra.
    > Jag har vid flertalet samtal sagt att vi ska avvakta det jag kallar
    3:e
    > spåret, när vi vet resultatet av det kan vi antingen presentera det
    > eller ta ställning till om Stationshuset ska renoveras eller rivas.
    > Min privata uppfattning om det är att, ska huset rustas med
    > skattemedel, för så stora pengar måste det det vara till någon form
    av
    > verksamhet.
    > Man kan beklaga Sten- Åkes ansökan om att få fastigheten klassad som
    > byggnadsminne.
    > Detta kan förlänga tiden för ett avgörande och inte vet vi hur det
    > påverkar 3:e spåret

    SvaraRadera
  2. Att Sen-Åke Andersson använder sig av de möjligheter som står till buds för att få stöd för sin uppfattning, anser jag inte vara konstigt. Delar din åsikt att om huset ska rustas för skattepengar ska det också innehålla en vettig verksamhet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...