Fortsätt till huvudinnehåll

Kommunledningen duckar bakom tjänstemännen


Konturerna börjar klarna kring stationshuset i Skänninge.

Å ena sidan, en tydlig och målmedveten opinion för dess bevarande med rutinerade kommunal- och landstingspolitikern Sten-Åke Andersson (C) i spetsen och som nu ansöker om en byggnadsminnesförklaring hos länsstyrelsen (Corren 29 maj).

Å andra sidan, en famlande och vilsen kommunledning som helst vill riva men inte vågar utmana sina alliansbröder i Skänninge och duckar bakom tjänstemännen i Stadshuset. Betecknade nog är det en tjänsteman, Conny Abrahamsson, som uttalar sig i Corren.

Gatuchefen Abrahamsson gör dock en intressant reflektion i tidningen när han ifrågasätter om opinionen för husets bevarande är så stort som Sten-Åke Andersson vill påskina. Men är det upp till en tjänsteman att göra sådana uttalanden?

Som tredje part väntar Trafikverket (f d Banverket) otåligt på ett beslut, helst under sommaren. Verket behöver tid för att klara projekteringen av pendeltågsstationen.
En utredning kring en byggnadsminnesförklaring är en tidsödande process. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen är remissinstanser och sådana institutioner är inte kända för något Elitloppstempo.

Det är fortfarande höljt i dunkel vem som är intresserad av att köpa stationshuset. Det skulle i så fall vara det hugg som löser den gordiska knuten för kommunledningen, och som därmed kan avföra ärendet från dagordningen.

Enligt min erfarenhet finns det bara en fastighetsägare med muskler som intresserar sig för gamla, övergivna byggnader i Skänninge och det är Roland Hägglund. Minns hans insats för att bevara Rosenlundsskolan i början av 2000-talet, men jag vet inte om han är aktuell denna gång också.

Oavsett vem spekulanten är gissar jag på att denne förhandlar om någon form av ekonomiskt stöd från kommunens sida. Det är så det brukar se ut vid sådana här tillfällen.

Kommentarer

  1. Carina Jönsson har svarat så här:

    Delar din uppfattning om att det inte är tjänstemän som ska uttala
    sig
    > det ska politiken göra.
    > Jag har vid flertalet samtal sagt att vi ska avvakta det jag kallar
    3:e
    > spåret, när vi vet resultatet av det kan vi antingen presentera det
    > eller ta ställning till om Stationshuset ska renoveras eller rivas.
    > Min privata uppfattning om det är att, ska huset rustas med
    > skattemedel, för så stora pengar måste det det vara till någon form
    av
    > verksamhet.
    > Man kan beklaga Sten- Åkes ansökan om att få fastigheten klassad som
    > byggnadsminne.
    > Detta kan förlänga tiden för ett avgörande och inte vet vi hur det
    > påverkar 3:e spåret

    SvaraRadera
  2. Att Sen-Åke Andersson använder sig av de möjligheter som står till buds för att få stöd för sin uppfattning, anser jag inte vara konstigt. Delar din åsikt att om huset ska rustas för skattepengar ska det också innehålla en vettig verksamhet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.