Fortsätt till huvudinnehåll

Söndag kväll vet vi svaret




 
Så har då sista putten i årets golfvecka sänkts. En sportslig och deltagarmässig succé där inte alla anmälda kunnat beredas plats. Fredagens avslutande Irish Greensome med shotgun-start hade två bollar på varje tee.

Deltagarsiffrorna i Mjölby förvånar mig lite eftersom intresset för att delta i de vanliga veckoslutstävlingarna avtar men golfveckan är ett väl inarbetat varumärke sedan flera år. Ingen lyckades göra HIO och vinna Golfen som sponsorn ställt upp. Synd det för en sådan prestation skulle ge publicitet och öppna ögonen för flera nya i denna underbara sport.

Golf på en annan nivå spelas på St Andrews Old Course. Efter ett regnavbrott på tre och en halv timme fick ett antal spelare slutföra fredagsronden på lördag förmiddag. Många funktionärer och frivilliga hjälptes åt att göra greener och fairways speldugliga efter skyfallet. Den superkommersiella golfen klarar sig paradoxalt nog inte utan ideella krafter.

Henrik Stenson sladdar tyvärr och bäste svensk är Tranåsfödde David Lingmerth som är -3 och fyra slag från Dustin Johnson i täten. Tiger Woods förnedring fortsätter och i skrivande stund är det inte klart om han klarar cuten.

Kommentatorerna Pierre Fulke och Göran Zachrisson brukar med förkärlek uppehålla sig vid skillnaden mellan amerikanska banor och brittiska linksbanor. I USA spelas målgolf och bollen stannar oftast där spelarna siktar. Linksbanor erbjuder en annan miljö med studsar och rull som gör spelet mer slumpartat och oförutsägbart. Men trots detta är det många nordamerikaner med uppe i toppskiktet. Det råder ingen tvekan om att traditionalisten Zacke föredrar den senare varianten .

Vem vinner? Jag är ingen spelare men har satsat en hundring på Jordan Spieth till ett odds av 5,50. Söndag kväll vet vi svaret.
                    
                    
Sommarens snackis i vår del av länet är Göta kanals besökscentrum. Ja ni minns: Beslutet att förlägga ett besökscentrum vid Bergs slussar, kanaldirektörens impopularitet, de verbala påhoppen på Facebook och Donlaus sammandrabbning med Motala kommuns utvecklingschef Jan Holmberg. En historia som inte saknat komiska poänger. Donlau och Holmberg har rökt fredspipa och betygat varandra sin respekt (f-n trot) och t o m landshövdingen har skrivit debattartikel i Corren vilket inte tillhör vanligheterna. Det har säkert förekommit diskussioner och kontakter som inte kommit till allmänhetens kännedom. En sak är säker. Donlau och Elisabeth Nilsson är inte populära i Motala men Linköpingsetablissemanget klarar sig utmärkt ändå.

Förresten tvivlar jag på att besökscentrumet blir verklighet. När jag läser pressmeddelandet från juni står det att kanalbolaget söker samverkanspartners. Översatt från företagsekonomiska till svenska betyder det att bolaget vill ha sponsorer som betalar bygge och drift. Jag vet inte hur många fantastiska projekt som presenterats genom åren men som sakta men säkert runnit ut i sanden när den bistra ekonomiska verkligheten gör sig påmind. 50 procents risk för denna utgång.

Nu väntar ett besök på kyrkogården i Rogslösa.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...