Fortsätt till huvudinnehåll

Näthets i slussbassängen





Näthets och verbala svingar under bältet. Trätan mellan Göta kanals vd Anders Donlau och Motala kommuns utvecklingschef Jan Holmberg har onekligen komiska poänger. Inte för de närmast inblandade men för oss övriga som tack vare MVT fått möjlighet att ta del av kanaldirektörens temperamentsfulla skrivelse till kommunen där han säger upp kontakten med Holmberg. Det är ovanligt att två höga offentliganställda tjänstemän drabbar samman inför öppen ridå.

Donlau accepterar att det finns åsiktsskillnader om besökscentrumets placering men retar sig på att inläggen på Facebook där det förekommer horribla överdrifter, felvinklingar och personangrepp och att Holmberg gillat dessa inlägg.

Utvecklingschefen gör en halv pudel när Pelle Johansson på MVT ringer upp och medger att han slentrianmässigt tryckt på gilla-knappen utan att fundera över innehållet.

Som så många gånger i den här typen av debatter övergår diskussionen i personangrepp. Ett inlägg på Facebook jämför Donlaus duglighet med företrädarens men den jämförelsen är irrelevant för frågan om besökscentrum var knappast aktuell på Österlunds tid.

Kanaldirektören har visat en viss tondövhet som under åren på posten inte förstått hur mycket Motalaborna älskar ”sin” kanal.

Tyvärr har inte debatten fört sakfrågan framåt. Jag har ännu inte uppfattat sakskälen för en placering vid Bergs slussar. Är det så att Linköpings kommun erbjuder bättre ekonomiska villkor och att kanalledningen räknar med att närheten till en mycket större stad ger högre besökssiffror? I så fall, ut med det.

Kommer det ut något konstruktivt av detta? Nej, parterna är väl förankrade på varsin sida av slussporten och lär fortsätta blänga under lugg på varandra flera år framåt. Utvecklingschefen Holmberg har väl andra angelägna arbetsområden än Sveriges mest omskrivna skilsmässodike.

Juli är i regel en månad med nyhetstorka. Om MVT håller grytan kokande kan tidningen leva på denna grej hela månaden. Vad säger kommunens politiska ledning och vad säger landshövdingen som är styrelseordförande i Göta kanalbolag?




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.