Fortsätt till huvudinnehåll

Sökes: Blond, blåögd snusare



Det tolv år gamla dubbelmordet i Linköping gäckar polisen och har utvecklat sig till en lika stor och smärtsam gåta som mordet på Olof Palme. Då och då dyker det upp hoppfulla artiklar om de ”framsteg” som gjorts.

Som på Expressens nätupplaga i helgen när polisen berättat att de gjort ett nedslag i Stockholm och topsat 15 män i aktuell ålder. På vilka premisser dessa 15 personer har valts ut berättar inte artikeln men den spekulerar i att mördaren är blond, blåögd och snusar eller röker. Hur många svenska män kring 30-35 år passar in i den kategorin?

Corren hakade på i lördags och gjorde en rewrite på Expressens artikel. Var lite nyfiken på hur den här nyheten skulle hanteras i dagens pappersupplaga men den fick en undanskymd placering längst ner på en sida. Tack för den nyktra bedömningen.

Varje gång den här typen av artiklar förekommer intervjuas kriminalkommissarie Jan Staaf. Han visar alltid upp en positiv attityd även om innehållet är magert. Jag skulle för min del önska att tidningarna håller igen tills de har något med substans att berätta.

Nu invänder någon att topsning av många män ledde till gripandet av Hagamannen (14års fängelse) i Umeå. Men i det fallet begränsades undersökningen till Umeå. Niklas Lindgren var den 777:e man som fick lämna DNA.

Jag önskar liksom alla andra att det avskyvärda dubbelmordet klaras upp men min mer realistiska ådra tror inte det. Tolv år har förflutit och för varje dag som går minskar chansen ytterligare. Hur många är topsade och vad är det som säger att mördaren ens är i livet?

Återstår att se om Leif GW kommenterar i Veckans Brott i morgon.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...