Fortsätt till huvudinnehåll

Vad är det för likhet mellan fiskare och svampplockare?



Vad har fiskare och svampplockare gemensamt? Innan jag kommer så långt som till ett avslöjande ska jag berätta vilka faktorer som fått mig att fundera i dessa banor.

Olika omständigheter har gjort att jag hamnat i lag med skickliga och ivriga fiskare på senare tid. Trevligt folk och nästan lika galna som de golfare jag vanligen har umgåtts med de senaste 40 åren. I början av juli fick jag först en gös på två kg första kvällen och en gädda på knappt fyra kg andra kvällen. Spänningen när man känner motståndet i spöet och väntar på vad som ska dyka upp ur djupet är oemotståndlig. Ungefär som att slå HIO på golfbanan utan att ta till överord. Fångstplats var en av de fina sjöarna i södra delen av vårt vackra län. Under mina yngre år på Vättern fick jag aldrig någon fisk så min inställning till fiske var skeptisk.


Eftersom jag är den jag är med 35 år på olika tidningar börjar jag fundera på varför länets största tidning aldrig gjort något reportage som fisket i dessa fina sjöar. Där förekommer så mycket annat skit om hembygdsfester, fagning av blomsterängar och propaganda för vegetarisk mat så ett fiskereportage med vackra bilder skulle sitta fint.

Men något gnagde i bakhuvudet. Jag gör väl inte bort mig bland mina nyfunna vänner om jag tipsar min gamle arbetsgivare? Vill man verkligen ha konkurrens om de stora välsmakande firrarna vars filé kostar 349 kr kilot på City Gross? Bäst att gå försiktigt fram. Jag kan de sociala koderna i golfen men hur är det bland sportfiskare? En rookie vill inte göra bort sig och bli kölhalad.

Jag kontaktade kollegan Roger Stark som rensat S:t Annas skärgård på abborre och gädda i snart 40 år. Han bekräftade mina farhågor.

”Ja, just gösfiske är nästan hemligt. Jag hade fisketävling i EK i 25 år. Först abborre, gädda och gös. Fick inte anmälningar om gös just för att platserna var hemliga!”

Gösfiskare är alltså lika sekreta som kantarellplockare. De senare skryter med sina fynd, lägger ut gulingarna på Facebook, men skär hellre av sig tungan än avslöjar var de hittat läckerheterna.
Så gott folk. De här bilderna på en vacker fisk och dess inte lika vackra baneman är unika. Det dröjer innan ni ser något liknande igen. Håll till godo!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...