Fortsätt till huvudinnehåll

Varm sand mellan tårna



 
Jag blickar ut över viken, CTV:s kasun till vänster och Brommalandet till höger. Solvarm sand mellan tårna. Varamon är ständigt på alla Motalabors läppar. Med jämna mellanrum blossar debatten upp och nu med Lalandias intåg på arenan är den intensivare än någonsin.

Ett genomgående tema i kritiken är att beslutsfattarna inte insett den kommersiella potentialen i den tre kilometer långa sandstranden. De flesta tycker att ”någon” borde satsa på hotell, restauranger, caféer och danspalats. Alla idéer har inte varit realistiskt förankrade för en tre månader lång sommarsäsong med nyckfullt väder. Detta var alltså före danskarnas intåg på arenan.

Varamons storhetstid som nöjescentrum var 60-talet. Varamon var den givna samlingsplatsen för 40-talisterna med ändlösa vandringar mellan Lindgårdens och Bergs golfbanor för att spana på tjejer, rockkonserter på Gillet och fyllefester på stranden. Sunar och päron höll till på Lindgården och raggarna på Bergs. Ibland gick det överstyr med raggarbråk, slagsmål och polisingripanden. Själv minns jag att poliser i mängd och hundar som sattes in för att skingra folkmassan vid ett tillfälle på Gillet.

Förutsättningarna är annorlunda idag och på senare år har Varamon förvandlas från ett område med sommarstugor till en boplats där stora permanentvillor dominerar. Tror inte att de senare vill ha halvfulla turister pissande i trädgården och annat stök och bök. 40-talisterna har blivit pensionärer med andra krav på livet än en golfrunda på Lindgården och en grillad med bröd i korvmojen.

Som vuxen är jag inte så imponerad längre. Magin är försvunnen. Men när jag kommer till Borstahusen, Falkenberg eller Mellbystrand gör jag osökt jämförelser med Varamon så något intryck måste barn- och ungdomsåren gjort.

För några år sedan – det var innan Lalandia kom in i bilden – skrev jag och en kollega en debattartikel i MVT att det var dags att infoga lite realism och lägga de storvulna planerna på turism åt sidan och låta Varamon förbli en rekreationsplats för Motalabor och övriga östgötar. Vi får passa på när vädret tillåter sol och bad. De där klassiska bilderna som visar att varenda kvadratmeter av plagen är upptagen hör faktiskt till undantagen. Men visst finns möjligheten att känna varm, len sand mellan tårna då och då.

Om inte Lalandias planer realiseras av någon anledning står ju det senare alternativet kvar. Och det är ju inte så dumt det heller. Varamon ligger där det alltid har legat. Liksom Vättern och Göta kanal.

Foto: GÖRAN BILLESON

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom