Ytterligare en återvinningsstation försvinner

Snart ett minne blott.

Ni som regelbundet följer min blogg kan se att jag ägnat uppmärksamhet åt den återvinningsstation som ska ersätta den nedlagda på Skogsvägen i Mjölby för ett år sedan. Jag har utvecklat en viss kontakt med FTI:s regionchef Magnus Sandström. FTI och kommunen har inte kommit överens om en ny station ska placeras på Vifolkavallen eller Albacken

Ett möte hölls den 27 november och tyvärr kom inte parterna överens denna gång heller. Dessutom meddelar regionchefen att ytterligare en station kommer att försvinna inom några veckor Det handlar om en centralt placerad ÅVS på Skänningevägen. Ni som kan ert Mjölby vet att det handlar om den tomt där tidigare kultförklarade Bebbes kiosk var placerad.

Med allt färre återvinningsstationer ökar risken för att oönskat material hamnar i hushållsavfallet. Alla disponerar inte bil och har möjlighet att åka till Hulje. Jag förmodar att sista ordet inte är sagt i denna fråga.

Utskälld, hånad och förnedrad. Kritikerna var inte nådiga när rondellpotatisen kom på plats för sex år sedan. Men när kommunens marknadschef Eva Rådander förvandlade potatisen till en julgris förra året och gav den nya kultingar i år har omdömena skiftat tonläge. Julgrisen med kultingar är uppskattad i sociala medier och tidningen Land har skrivit en positiv artikel.

Samtidigt som utsmyckningen av rondellpotatisen är gjort med glimten i ögat, finns en högst seriös baktanke. Kommunen har under en längre tid bedrivit ett medvetet och enträget arbete för att växa. Till 2025 är visionen att nå 30 000 invånare.

Här kan man se hur man kan vända på ku(l)ttingen i en uppmärksammad händelse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen