Fortsätt till huvudinnehåll

Vi sammanfattar 2017




Björkudden.

Bostadsbyggande, markköp för kommande bostadsbyggen och handelns bekymmer präglade kommunpolitiken i Mjölby 2017.

Bebyggelsen på Svartå strand sköt fart på allvar och det senaste var att Göta Stenhus vann en markanvisningstävling på Björkudden för att bygga 54 hyreslägenheter i låga hus. Villatomterna på Sörby blir allt fler och under hösten schaktas för villa- och radhustomter på Sjunnings fält i stans sydöstra utkanter. Den senaste nyheten var att kommunen köpte på sig 47 hektar åkermark för bostadsändamål på Östra Eldslösa för tio miljoner kr. Fast en fråga förföljer mig. Hur kan folk i normala inkomstlägen ha råd med dessa höga hyror/avgifter?

Jörgen Oskarsson fick kritik från moderata lantbrukare när kommunen köpte Viringe för cirka 20 år sedan. Risken att hans efterträdare Cecilia Burenby får samma kritik idag är obefintlig. Hur ska stan expandera om man inte får bygga på åkermark?

Oppositionen i form av moderater och liberaler får hitta andra ämnen att debattera. Marknadschefen Eva Rådanders initiativ att anlita konstprofessorn Jörgen Svensson för att pryda den nya rondellen i korsningen Svarvargatan-Smålandsgatan orsakade tvärdrag i kommunfullmäktige för ett par månader men verkar glömd nu. Rondellen är färdigbyggd och går att passera utan njurbälten.

Mats Allard (M) och Anna Johansson (S) hamnade i diskussion i samma forum om huruvida en tomt mellan Lidl och motorvägen var rätt placering för nästa äldreboende. Inga beslut är fattade ännu utan diskussionen gällde en detaljplan som möjliggör ett framtida bygge där. Mats Allard hävdade bullerproblem så nära motorvägen. Jag hajade också till när jag såg placeringen men buller kanske inte är stora problem numera med modern byggteknik?

Allt är frid och fröjd i Mjölby kommun då? Jag är inte helt säker för det kan alltid finnas något undangömd konsultrapport i garderoben (kom ihåg Mögelskolan Östergården). Under hösten togs också ett beslut att satsa 17miljoner i flera steg för att eliminera skitlukten från Mjölkulla reningsverk. Hoppas det är väl investerade pengar.

Jag vet inte om skrivelsen från centrumhandlarna om problemen i Galleria Kvarnen slog ner som en bomb i Stadshuset men den är illavarslande. Kommunens ledning har ingen formell skyldighet att ingripa men ska befolkningsmålet om 30 000 invånare nås 2025 krävs inte bara nya bostäder utan också en väl fungerande kommersiell service.
 
Vad kan kommunledningen göra för Kvarnen?
Vilket intryck handlarnas skrivelse gjort och vilka åtgärder som vidtagits vet inte jag. Mjölbys socialdemokrater har aldrig varit särskilt outspoken utan behållit eventuella funderingar för sig själva bakom kontorsväggarna men utan tvekan är gallerians framtid något som diskuteras man och man emellan på stan.

Fredagens Corren innehöll en lista över länets stora företag med antal anställda, omsättning och resultat. Glädjande läsning för en lokalpatriot. Efter självskrivna Saab hamnar Toyota Industries Europe (BT) på andra plats med 9 910 anställda och en omsättning på 21,4 miljarder kr. Väderstad Holding AB är på elfte plats med 1 084 anställda och en omsättning på 2,2 miljarder kr. Väderstad AB har 632 anställda men platsar inte på listan med de 25 största företagen omsättningsmässigt sett.

När vi kommer till siffrorna på resultatraden är bilden ungefär densamma men Fastighets AB L E Lundberg är lönsammast med 2,1 miljarder kr. Saab är tvåa med 1,6 miljarder och på tredje plats med en vinst på 1,4 miljarder kr hamnar Toyota.

Hur jag än spanar hittar jag inget Motalaföretag bland dessa tre listor, men inte är jag ledsen fördenskull. Om några år kommer Lalandia och ställer allt tillrätta. Eller hur?

Med dessa små funderingar önskar jag konsumenter, bilister, handlare, kommunpolitiker och -tjänstemän gott nytt år. Vi får se vad 2018 bär i sitt sköte.
Sjunnings fält

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...