Fortsätt till huvudinnehåll

Ropen skalla: parkering åt alla


 
Trångt.
Parkeringsplatser eller bristen på dito är ett allmänt samtalsämne. Jag ska berätta hur det ser ut i Mjölbys östra stadsdel mellan järnvägsstationen och gamla tingshuset.

En vardag är den västra sidan av Lagmansgatan från baksidan av Stadshotellet fram till Lagmansskolan upptagen av bilar. Likaså parkeringen söder om Domaregatan och jag förmodar att det till 90 procent är personal på Lagmansskolan som parkerar sina bilar där. Tingshuset innehåller numera en del småföretag som också har sina besökare.
 
Fullt.
Den del av den stora parkeringen som hyrs av SJ mittemot järnvägsstationen är också välfylld men hotellets parkering som ligger emot Lagmansgatan har bara ett fåtal bilar. Jag ifrågasätter inte parkeringen till Stadshotellet, för i brist på andra faciliteter kan man åtminstone erbjuda gästerna en parkeringsplats, men är detta det optimala sättet att bruka parkeringsytor genom att låta större delen stå tom? Jag ställer bara frågan och ber dig att titta på bilderna. Jag är inte insatt i ägarförhållandena men troligen har Statt full rådighet över marken genom ägarskap eller arrendedito. Så här har det sett ut i många år.

I Corren kunde vi för övrigt läsa i tisdagstidningen att Stadshotellet bytt ägare. Markus Höglund från Skänninge tar över efter Kenneth Lindblad som ägt det i 17 år. Den senares främsta insats var väl det något kufiska program i TV 3 år 2013 som presenterades med orden ”ägaren hatar sina gäster och byggnaden ser ut som en kommunal anstalt.” Programmet måste ha blivit en klassiker i kalkongenren.

Baren innehåller 250 whiskysorter men den nya innehavaren signalerar andra och hälsosammare tider. I källaren byggs ett gym och i köket ska man satsa på lokalt producerade råvaror minsann. Har vi hört den frasen tidigare?
 
Gott om utrymme.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...