En blandning av Motala och Västervik

Somliga idrottsledare avgår men fyller spalterna med innehåll ändå. Motala Tidning har en lång intervju med Piraternas förre lagledare Stefan Andersson Skill. Ämnet är främst hans krav på 80 000 kr på sin förra arbetsgivare vilket Piratledningen tillbakavisar. Han säger att han också har ekonomiska krav på de polska speedwayklubbar han körde i på 1990-talet men de pengarna är att betrakta som förlorade

Stefan följer endast speedwayen sporadiskt numera men det hindrar inte honom att ha kritiska synpunkter på den sport som fyllt hans liv i så många år. Piraternas resultat i Allsvenskan är under all kritik menar han. Det laget borde inte tappat någon poäng hittills. Beslutet att köra med enbart svenska förare var rätt tänkt men nu efter så många förluster måste andra åtgärder till. Med detta avses utländska förare.

Artikeln visar på hur komplicerad relationen är mellan Ando och Piraterna. Piraternas styrelseordförande Jimmy Andersson tillbakavisar Andos krav men säger samtidigt att klubben vill ha honom tillbaka. Han har kunskaper och kontakter som klubben behöver. Stefan Andersson säger att han inte vet om han återvänder till sporten någon gång men just nu är det inte aktuellt. Hur ska man lösa upp den knuten?

Stefan Andersson Skill är nog saknad av många i branschen, Inte minst av de journalister som bevakar sporten i Östergötland. Karln är en färgstark citatmaskin som sprutar ur sig rubrikstoff i var och varannan mening. Bara fram med blocket och anteckna. I umgänget med journalister håller inte Ando igen på gasen.

Kommer storhetstiden tillbaka?

Speedway är spännande och roligt och gör sig utmärkt i TV. Gladiatorspel och rock and roll i samma förpackning. Jag saknar underhållningen på tisdagskvällarna. Särskilt när Stefan greppade den svarta sorgtelefonen och skällde ut domaren på sin märkliga dialekt, en blandning av Motala och Västervik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen