En blandning av Motala och Västervik

Somliga idrottsledare avgår men fyller spalterna med innehåll ändå. Motala Tidning har en lång intervju med Piraternas förre lagledare Stefan Andersson Skill. Ämnet är främst hans krav på 80 000 kr på sin förra arbetsgivare vilket Piratledningen tillbakavisar. Han säger att han också har ekonomiska krav på de polska speedwayklubbar han körde i på 1990-talet men de pengarna är att betrakta som förlorade

Stefan följer endast speedwayen sporadiskt numera men det hindrar inte honom att ha kritiska synpunkter på den sport som fyllt hans liv i så många år. Piraternas resultat i Allsvenskan är under all kritik menar han. Det laget borde inte tappat någon poäng hittills. Beslutet att köra med enbart svenska förare var rätt tänkt men nu efter så många förluster måste andra åtgärder till. Med detta avses utländska förare.

Artikeln visar på hur komplicerad relationen är mellan Ando och Piraterna. Piraternas styrelseordförande Jimmy Andersson tillbakavisar Andos krav men säger samtidigt att klubben vill ha honom tillbaka. Han har kunskaper och kontakter som klubben behöver. Stefan Andersson säger att han inte vet om han återvänder till sporten någon gång men just nu är det inte aktuellt. Hur ska man lösa upp den knuten?

Stefan Andersson Skill är nog saknad av många i branschen, Inte minst av de journalister som bevakar sporten i Östergötland. Karln är en färgstark citatmaskin som sprutar ur sig rubrikstoff i var och varannan mening. Bara fram med blocket och anteckna. I umgänget med journalister håller inte Ando igen på gasen.

Kommer storhetstiden tillbaka?

Speedway är spännande och roligt och gör sig utmärkt i TV. Gladiatorspel och rock and roll i samma förpackning. Jag saknar underhållningen på tisdagskvällarna. Särskilt när Stefan greppade den svarta sorgtelefonen och skällde ut domaren på sin märkliga dialekt, en blandning av Motala och Västervik.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen