Fortsätt till huvudinnehåll

Verkligheten överträffar dikten


Verkligheten överträffar dikten. Det är min första tanke när jag lyssnar på en podd om dubbelmordet i Mantorp. Det finns en osannolik grymhet och känslolöshet i dubbelmordet som stundtals är svår att ta in.

De anhöriga till mordoffren har inte ställt upp på intervjuer men deras röster hörs via ljudupptagningar från tingsrättsförhandlingarna. Den av barnen som gjorde den hemska upptäckten vittnar under stor vånda och gråt. Även i vittnesmålen från ambulanspersonalen och de första poliserna på plats hörs att detta var en erfarenhet långt utöver det vardagliga

Den tilltalade Edvin Gyllensvaan nekar i de första förhören, börjar berätta lite mer senare men i de sista polisförhören blir svaret inga kommentarer. Det är först under rättegången som han levererar en längre sammanhängande berättelse. Han påstår att han hade en passiv roll vid rånet och agerade chaufför åt två Jönköpingsgangstrar, ”Mattias” och ”Elias”. Hans redogörelse om denna olycksaliga lördagseftermiddag har en prägel av efterhandskonstruktion som är anpassad till de bevis som polisen tagit fram.

Åklagaren Helene Gestrin konstaterar att gärningsmannen är duktig på att berätta detaljerade historier om händelser som inte inträffat. Varken åklagaren eller målsägandebiträdet Elisabeth Massi Fritz tror att ”Mattias” och ”Elias” existerar.

Inom kort sätter Göta hovrätt punkt för rättsväsendets behandling av brottet. Jag håller det för osannolikt att hovrätten kommer till en annan slutsats än Linköpings tingsrätt. Försvarsadvokatens taktik att ifrågasätta tre oidentifierade fingeravtryck i en gedigen utredning lär inte göra intryck på hovrättens ledamöter. Jag har stämt av min åsikt med en reporter som följde varje dag i tingsrätten och han har samma uppfattning som jag.

Podden är heltäckande men säger ingenting om den skräck och oro som drabbade hela bygden förra sommaren. Bekanta har berättat de sov med basebollträn lätt tillgängliga vid sängen och spaningarna efter vita skåpbilar intensifierades.

Den här podden och liknande om omskrivna brott ingår i en växande genre som kallas true crime enligt Aftonbladets TV-kritiker Jan-Olov Andersson. Böcker, filmer, TV-serier och poddar om verkliga brott.

Truman Capote var en av pionjärerna vars bok Med kallt blod var banbrytande och en av de mest sålda böckerna genom tiderna. År 1959 mördades fyra medlemmar av farmarfamiljen Clutter i Holcomb i Kansas och Truman Capote skrev en bok som senare blev till en film och en TV-serie. I torsdags startade en ny dokumentärfilm på SVT om mordet med totalt fyra avsnitt. Filmaren Joe Berlinger har fått familjen Clutters släktingar, som tidigare har nobbat alla medier, att ställa upp. Jag läste Med kallt blod för många år sedan och finner likheter med dubbelmordet i Mantorp.

Om Mantorpsmorden också blir dokumentärfilm får framtiden utvisa men då måste flera år förflyta. Sommarstugemordet i Arboga är väl en annan stark kandidat om intresset för true crime håller i sig.


Idag är det den 25 juli och hovrättens dom har fallit. Hovrätten fastställer tingsrättens livstidsdom och konstaterar att bevisningen är mycket stark. Edvin Gyllensvaan blir nu ett bekymmer för Kriminalvården.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.