Fortsätt till huvudinnehåll

Verkligheten överträffar dikten


Verkligheten överträffar dikten. Det är min första tanke när jag lyssnar på en podd om dubbelmordet i Mantorp. Det finns en osannolik grymhet och känslolöshet i dubbelmordet som stundtals är svår att ta in.

De anhöriga till mordoffren har inte ställt upp på intervjuer men deras röster hörs via ljudupptagningar från tingsrättsförhandlingarna. Den av barnen som gjorde den hemska upptäckten vittnar under stor vånda och gråt. Även i vittnesmålen från ambulanspersonalen och de första poliserna på plats hörs att detta var en erfarenhet långt utöver det vardagliga

Den tilltalade Edvin Gyllensvaan nekar i de första förhören, börjar berätta lite mer senare men i de sista polisförhören blir svaret inga kommentarer. Det är först under rättegången som han levererar en längre sammanhängande berättelse. Han påstår att han hade en passiv roll vid rånet och agerade chaufför åt två Jönköpingsgangstrar, ”Mattias” och ”Elias”. Hans redogörelse om denna olycksaliga lördagseftermiddag har en prägel av efterhandskonstruktion som är anpassad till de bevis som polisen tagit fram.

Åklagaren Helene Gestrin konstaterar att gärningsmannen är duktig på att berätta detaljerade historier om händelser som inte inträffat. Varken åklagaren eller målsägandebiträdet Elisabeth Massi Fritz tror att ”Mattias” och ”Elias” existerar.

Inom kort sätter Göta hovrätt punkt för rättsväsendets behandling av brottet. Jag håller det för osannolikt att hovrätten kommer till en annan slutsats än Linköpings tingsrätt. Försvarsadvokatens taktik att ifrågasätta tre oidentifierade fingeravtryck i en gedigen utredning lär inte göra intryck på hovrättens ledamöter. Jag har stämt av min åsikt med en reporter som följde varje dag i tingsrätten och han har samma uppfattning som jag.

Podden är heltäckande men säger ingenting om den skräck och oro som drabbade hela bygden förra sommaren. Bekanta har berättat de sov med basebollträn lätt tillgängliga vid sängen och spaningarna efter vita skåpbilar intensifierades.

Den här podden och liknande om omskrivna brott ingår i en växande genre som kallas true crime enligt Aftonbladets TV-kritiker Jan-Olov Andersson. Böcker, filmer, TV-serier och poddar om verkliga brott.

Truman Capote var en av pionjärerna vars bok Med kallt blod var banbrytande och en av de mest sålda böckerna genom tiderna. År 1959 mördades fyra medlemmar av farmarfamiljen Clutter i Holcomb i Kansas och Truman Capote skrev en bok som senare blev till en film och en TV-serie. I torsdags startade en ny dokumentärfilm på SVT om mordet med totalt fyra avsnitt. Filmaren Joe Berlinger har fått familjen Clutters släktingar, som tidigare har nobbat alla medier, att ställa upp. Jag läste Med kallt blod för många år sedan och finner likheter med dubbelmordet i Mantorp.

Om Mantorpsmorden också blir dokumentärfilm får framtiden utvisa men då måste flera år förflyta. Sommarstugemordet i Arboga är väl en annan stark kandidat om intresset för true crime håller i sig.


Idag är det den 25 juli och hovrättens dom har fallit. Hovrätten fastställer tingsrättens livstidsdom och konstaterar att bevisningen är mycket stark. Edvin Gyllensvaan blir nu ett bekymmer för Kriminalvården.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...