Griller i huvet

Man häpnar och river sig i huvudet. Har stora delar av svenska folket blivit anarkister som till varje pris ska motsätta sig ett myndighetsbeslut? Motståndet mot det i onsdags fattade grillförbudet är beklämmande och egoistiskt. Räddningstjänsten i Östra Götaland blev nerringd av privatpersoner och restaurangägare som trodde att Räddningstjänsten kan lämna någon form av dispens men förbudet är utfärdat av Länsstyrelsen.

När ska protestanterna begripa att myndigheten inte utfärdat förbudet för att jävlas med folk utan för att det finns tunga sakliga skäl. Vi har ett väderläge som inte tidigare funnits på 230 år och att ett grillförbud är skäligt borde var och en inse. Ordet naturkatastrof är inte överdrivet. Är det värmen som satt griller i huvudet på en vanligtvis sansad allmänhet?

Det är väl inte så att hushållen saknar spis med ugn för att grilla köttbiten i. Sen kan man avnjuta maten utomhus. För egen del har jag grillat en gång i år och det var i slutet av maj. Vi bor i ett radhusområde och lägenheterna ligger tätt och jag vill inte vara den som ödelägger en radhuslänga.

Hur skulle det se ut om till exempel de naturskyddade tallarna i Varamon brann ner på grund av olaglig grillning? Skulle Lalandia vara fortsatt intresserade av en etablering i Varamon om viken och dess omgivningar fick ett annorlunda utseende?

                                   Lyckostigen tur och retur

När jag ändå är i Motala kan jag inte låta bli att besöka Stegeborg Open på Mossen där min gamle arbetskamrat Jens Bollius är initiativtagaren. Jens är mannen som med sitt snabba högra pekfinger åstadkommer reportage, nyhetsartiklar, krönikor och personporträtt i en strid ström på Östgöta Medias tidningar. På fritiden är han lekfarbror för stans alla unga, medelålders och äldre grabbar. Minitennis med mjuk boll är enkelt och smärtfritt även i hög värme på brunbrända gräsmattor. Johan Orrenius, profilerad skribent på fotbollsmagasinet Offside, vann.

Jag blir nostalgisk i dessa trakter för jag är uppvuxen på Storgatan 21. Där tennisbanan är belägen var vårt äppelpallardistrikt, för övrigt en mycket underskattad sport som gav utövarna snabba ben. Mycket har förändrats i Motala sedan 60-talet men just Ostdalen och Mossen ser ut ungefär som förr. Många tvåfamiljsvillor, välskötta trädgårdar och minimal biltrafik. Upptäckte Lyckostigen som går från Storgatan till Mossen vilken jag glömt. Perfekt smitväg för äppelpallare och ägare av trimmade mopeder.

Annat har förändrats. Tre av mina kompisar till äppeltjuvar finns inte mer och en går på kryckor efter en höftoperation. Min accelerationsförmåga är också begränsad, so to say.

Fan också …tårarna, tårarna.

Lyckostigen - perfekt smitväg.