Fortsätt till huvudinnehåll

Grönare gräs i Rök




Den blå betonghästen på Boets skolgård hittar grönare gräs i Rök. Anledningen är att Boets skola är nedlagd sedan ett par år och Ödeshögs styrande tycker att den passar bättre i Rök eftersom skolan där fått nya lokaler. Alla barnen i kommunens norra delar gör förmodligen vågen.

Nu ska jag berätta om hur det gick till när hästen kom till för cirka tio år sedan. Men först en beskrivning av tiden och tidsandan.


Det första decenniet på 2000-talet var EU-projektens förlovade tid. Aktiviteten i bygdegårdar och församlingshem ökade. Kommittéer bildades, kaffe koktes, protokoll skrevs och överallt utlovades EU-pengar. Den som inte fick plats i någon kommitté nätverkade. Vid högtidliga tillfällen dök självaste landshövding Björn Eriksson upp och delade ut en klapp på huvudet. Det var en härlig tid och stämningen var lika hög som på ett Maranamöte. Hur många projekt som realiserades minns jag inte och förmodligen ingen annan heller, men den lilla blå hästen hamnade på Boets skolgård.

”Trodde det handlade
om en riktig ponny”

En konstnär i trakten fick idén efter att ha studerat barnen på skolgården. Pojkarna spelade landhockey eller fotboll medan flickorna mest stod och pratade med varandra, var hennes slutsats. Flickorna borde ha något att sysselsätta sig med tänkte konstnären och grunnade vidare. Flickor tycker om hästsport och så var idén om betonghästen född. Jag minns inget belopp men det var minst femsiffriga belopp som spenderades på den orörliga kusen. Jag skrev en kort tvåspaltare utan kommentarer och saken föll i glömska. Jag vet att jag tänkte att jag hoppas slippa närvara vid invigningen.

Efter någon vecka ringde dock en sansad man från Ödeshög och frågade om han utsatts för ett skämt. ”Jag trodde det handlade om en riktig ponny i ett stall på skolgården”, sa han. Det trodde jag också när jag läste rubriken på beslutet, svarade jag. Han tyckte hela idén var komplett vansinne och ville jag att skulle gå vidare med en kritisk artikel. Men jag orkade inte.

Kanske är gräset grönare i Rök än i Boet. Den lilla blå är väl musklad men ställer inte upp i Elitloppet. Lite svårt med en mankhöjd på 50 cm.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.