Fortsätt till huvudinnehåll

Njurbälte på!


Ingen Rally-Rille satsar här.


Västra delen av Järnvägsgatan, den som är närmast ”Japanrondellen”, ska förses med ett nytt dynamiskt farthinder. Arbetena startar på måndag. Farthindret är av ett nytt slag och består av en lucka som fälls ner sex centimeter i vägbanan om bilen körs för fort. Tillräckligt djupt för att luftfärden ska upplevas som obehaglig för bilens förare och passagerare. Projektet är beräknat till en miljon kr varav 625 000 kr kommer från Trafikverket. Tre sådana farthinder finns redan i Linköpings kommun. (Mjölby kommun gör inget som inte först prövats i Linköping)

Gott och väl med det men hur ser farthindren ut i andra delar av Mjölby tätort?

Vi kan ta en annan del av Järnvägsgatan som exempel mittemot järnvägsstationen. Där finns tre upphöjda farthinder och övergångsställen som efter några års tjänstgöring är i ett bedrövligt skick. Djupa hjulspår och tvära övergångar mellan gatstenarna. Här skrapar du i underredet även om du kryper fram. Det finns tre sådana övergångsställen på en begränsad sträcka. Att den stenlagda gatan också böljar en del köper jag för lokalfärgens skull. På den här korta sträckan rekommenderas njurbälte även om du är en laglydig förare utan rallyambitioner.

Varför inte renovera befintliga farthinder innan man bygger nytt för dyra pengar frågar sig vän av ordning? Såvitt jag vet utgår inga statliga bidrag för underhåll och det är väl där skon klämmer.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer