Fortsätt till huvudinnehåll

Vi kör ett varv till


Somliga legender lever vidare i människors medvetande. För åtta år sedan skrev jag ett blogginlägg om Enslingen på Fjuk, Erik Zetterblad (1882-1966), som jag träffade som liten pys vid två tillfällen kring 1960. Jag fick fotografera honom vid ett tillfälle och den snart 60 år gamla bilden har publicerats på Facebook några gånger. Ett enda knäpp på farsans brygga i Mörtviken (Motala).

För fyra år sedan blev jag till min förvåning kontaktad av en inslagsproducent på det brittska produktionsbolaget Spun Gold. Han hade sett mitt blogginlägg om Zetterblad och ville köpa bilden för programserien Great Canal Journeys. Huvudaktörer är det äkta paret Prunella Scales och Timothy West. Låter Prunellas namn bekant? Javisst det är Sybil i Fawlty Towers, kvinnan var andedräkt kan rosta en brödskiva enligt John Cleese. Det programavsnittet finns att se på SVT Play (Kunskapskanalen).


Det var ju lite smickrande att indirekt få medverka i en brittisk produktion som sålts över hela världen. Göta kanal var bara en av de kanaler som det strävsamma paret provade.

Häromdagen var det dags igen. Då blev jag uppringd av en frilansjournalist från Ulricehamn som skriver på en artikel för tidningen Släkthistoria. Hon undrade om hon fick citera ur mitt blogginlägg och om hon fick publicera bilden i tidningen.

Intressant att historien om denne Zetterblad lever vidare trots att 53 år förflutit sedan hans död på Fjuk men det irriterar mig när tidningsutgivare förväntar sig att frilansskribenter och –fotografer ska bidra med gratis material. Jag har då aldrig fått rabatt när jag köpt någon av Bonniers produkter. Vi får se var diskussionerna slutar.

För er som inte är familjära med namnet Erik Zetterblad så kan jag berätta att han kallades Enslingen på Fjuk. Han dog 1966 vid 82 års ålder. Då hade han bott 52 år i den lilla primitiva stugan på ön. Orsaken till att han sökte ensamheten på ön många decennier tidigare var troligen det som med en modern term kallas utbrändhet. Blogginlägget är ett av mina mest lästa med över 2 000 läsare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom