Fortsätt till huvudinnehåll

Vi kör ett varv till


Somliga legender lever vidare i människors medvetande. För åtta år sedan skrev jag ett blogginlägg om Enslingen på Fjuk, Erik Zetterblad (1882-1966), som jag träffade som liten pys vid två tillfällen kring 1960. Jag fick fotografera honom vid ett tillfälle och den snart 60 år gamla bilden har publicerats på Facebook några gånger. Ett enda knäpp på farsans brygga i Mörtviken (Motala).

För fyra år sedan blev jag till min förvåning kontaktad av en inslagsproducent på det brittska produktionsbolaget Spun Gold. Han hade sett mitt blogginlägg om Zetterblad och ville köpa bilden för programserien Great Canal Journeys. Huvudaktörer är det äkta paret Prunella Scales och Timothy West. Låter Prunellas namn bekant? Javisst det är Sybil i Fawlty Towers, kvinnan var andedräkt kan rosta en brödskiva enligt John Cleese. Det programavsnittet finns att se på SVT Play (Kunskapskanalen).


Det var ju lite smickrande att indirekt få medverka i en brittisk produktion som sålts över hela världen. Göta kanal var bara en av de kanaler som det strävsamma paret provade.

Häromdagen var det dags igen. Då blev jag uppringd av en frilansjournalist från Ulricehamn som skriver på en artikel för tidningen Släkthistoria. Hon undrade om hon fick citera ur mitt blogginlägg och om hon fick publicera bilden i tidningen.

Intressant att historien om denne Zetterblad lever vidare trots att 53 år förflutit sedan hans död på Fjuk men det irriterar mig när tidningsutgivare förväntar sig att frilansskribenter och –fotografer ska bidra med gratis material. Jag har då aldrig fått rabatt när jag köpt någon av Bonniers produkter. Vi får se var diskussionerna slutar.

För er som inte är familjära med namnet Erik Zetterblad så kan jag berätta att han kallades Enslingen på Fjuk. Han dog 1966 vid 82 års ålder. Då hade han bott 52 år i den lilla primitiva stugan på ön. Orsaken till att han sökte ensamheten på ön många decennier tidigare var troligen det som med en modern term kallas utbrändhet. Blogginlägget är ett av mina mest lästa med över 2 000 läsare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...